när ieke så ansedde som de ofvannämnde. De kunna äfven vid förefallande behof strida till fots; deras vapen äro: sabel, pistoler och en gaffelbössa ; deras lön är i5 loman ocli 5 mått säd. De äro ganska tappre, och deras Officerare bestå af gamla mycket högaktade veteraner. Artilleriet är det mäst vanvårdade vapen i Persien. Dess bruk infördes af Nadir Scliak , Turkarne hade då redan länge begagnat det. Före sista kriget med Ryssland fanns i Persien mycket Artilleri, men det gick nästan helt. ocli hållet för-loradt i detta krig. Indiska Compagniet har sedermera skänkt Regeringen 5o jernkanoner; desse ocli hvad Prins Abbas Mirza liar anskaffat i Tauris är, allt hvad som finnes i brukbart stånd. I några fästningar finnas väl gamla stycken, som ibland serveras af Guvernörernas betjening; men de äro nästan obrukbara. Artilleri — personalen är ännu inera vårdslösad än sjelfva vapnet; ty utom 3 Compagnier disciplinerade Artillerister, som Prinsen har organiserat, finnes der ingen enda uti detta vapnets behandling öfvad karl. Man har förut heldre begagnat ett slags Artilleri på Kameler kalladt Zunburuk. Detta passar bättre i ett bergigt och besvärligt land, utan ordentliga landsvägar, och som dessutom i många trakter är ganska sandigt, Kamel-sadeln, på hvilken är fästad en jerngaffel, bär Nickan, som genom en landad skruf kan höjas och sänkas. Då man skall skjuta faller Kamelen på knä med länd en åt fienden; karlen, som serverar Nickan , laddar under reträtten, och, som Kamelerne kunna uppöfvas alt springa ganska fort, kan icke något Cavalleri liinna dem. Denne Artilleri - service skall bestålt af 1200 Kameler och skulle, om den vore vät ordnad och använd, kunna blifva ganska nyttig.