T Persien finnas flere Sar dar (Generaler) och en B n srtt r k Sardar (Generalissimns). Prins Abbas Mirza bär nu denna titel. Kanerne föra befäl öfver 4 eller 5000 man, och blifva ömsom anställda vid Infanteriet, ömsom vid Cavallei'iet; under fredstider innehafva de andra tjenster, de kunna rara Domare, Guvernörer, Ministrar, m. m. i Persien såsom i Turkiet, kan en och samma per-*on ifrån den ena dagen till den andra bekläda två olika ämbeten; ty en man, som icke år blind eller Eunuk , bör duga till allt hvartill man vill bruka honom. Man har ofta sett Öfverste prestercom-mendera arméer, och hos Curderne stå prester-na alltid i spetsen för en anfallande tropp. Näst Kanerne aro Bimbaschi (Öfverstar), Yaz Baschi (Compagni-Chefer) Pinsches (Underofficerare). Persernas sätt alt föi’a krig har va-vit i olika lider mycket olika. Under A bbas den, Store brukades, att, så snart gränsorna voro hotade, bortföra alla innevånare in åt landet, ocli. härja hela landet på 8 dagars väg rund t omkring j Persiska arméen lägrade sig nu bakom denna rymd, utskickade detachementer, för att oroa och trötta, fienden; och då man sluieligen trodde honom i förtviflad belägenhet, anfölls han ifrån alla sidor. Denna melhod följes ännu vid sådana tillfällen, då arméen är slagen. Perserna, likasom alla Asiater, hafva ingen bestämd ordning och ingen plan för sina fälttåg; laga icke heller några af de för-sigtighetsmått, som ibland andra nalioner anses ii allmänhet för arméernas trygghet oundgängligt nödvändiga. Deras antal må vara stort eller litet, sa. sätta de alllid vid ankomsten upp sina lält livar helst de tycka beqvämligast vara; afsadla sina hästar och lör blifva i x’o utan att bekymra sig om fiendens ställning; livar ocli en lägger sig och somuar ganska tryggt, de hafva hvarken förposter, »kildtvakter ellei' patruller, med ett ord in-