gripa missdådare, haii utskickar stämningar och kallelser lill anklagade personer: detla sker mun-teligen, ej heller finnes någon skriftvexling vid domstolarna. Man kommer till domstolen med sina vittnen; man försvarar sii) sak sjelf och domaren fäller utslag, är man missnöjd, vädjar man tilf en högre domstol eller till Konungen. Då domai’en anser brottet påkalla döden, liäavisas målet till Konungens domstolar; oftast blir den brottslige dömd att betala blodets värde; en mördare skall lill den mördades slagtingar be- tala denna lösen, men om de icke nöja sig der-med , utan fordra hans bestraffning, så utlemnas den brottslige till dem och de göra med ho- nom hvad dem lyster. Vanligen döda de honom, sedan de plågat honom på allt: upptänkeligt sätt; detta marterande får dock icke räcka öfver en bestämd lid. Man ser ofla sådana uppträden, som äro rysliga i anseende till de grymheter, hvilka föröfvas. Ett exempel må bär anföras: Amadi Kan var Handsekreter hos Sadrazam, qvick , arbetsam, förståndig, begåfvad med många egenskaper, som hade tillvunnit honom sin Herres lilWifverihet, hvilken var redan gammal och blott bibehöll sin plats genom Schakens moders gunst, som hade skaffat honom detta Embele, och fant sin uträkning i att bibehålla honom dervid. A-madi Kan hade bortröfvat en ung gosse, i hvilken han blifvit kär; föräldrarne klagade hos Schaken , som låt öfvei tala sig af sin Minister att frälsa hans gunstling, derigenom att han dömde Amadi Kan skyldig att betala blodetty ofvan-nämnde brott bestraffas i Persien såsom mord. Man erbjöd föräldrarne ganska betydande summor , men hämdelystnaden , som öfvergår till ett slags raseri i detta brännande klimat, gjorde att de icke ville lysna lill någon förlikning. Sedan man bjudit till på allt upptänkeligt sätt måste