att blifva lögnare j skälm, förfalskäre J tjttf och äfven lönnmördare; på samma sätt som man hos oss bemödar sig om de motsatta dygderna. Att önska sig en utmärkt plats i samhället och vara hvad vi kalla en hederlig karl tyckes vara der två oförenliga saker. Hela de förnämares lefnad är elt ständigt prejeri; de nedlåta sig till de stör-sia nedrigheter, äfven till böner, då de behöfva sina underhafvaiide. På en vink af Konungen draga de icke i betänkande, att rusa emot en vän, en broder, mot den, som de tyckas hafva kärast i verlden och afhända honom lifvet, utan alt derföre anse sig sjelfva tadelvärde. Enligt den alldra äldsta Persiska Historien j finner man att de alltid hyst För sina anförare, som kallades A Ita Bej den största vördnad; de kallade sitt vördnadsfulla sält att nalkas honom , tillbedjande och visade sig alldrig för honom utan att bjuda honom skänker. De uppgifva en lång Konungalängd, ibland hvilka Mohadad , alla menniskors fader var den förste, men man börjar först att hafva elt någorlunda bestämdt begrepp om deras historia då K ia m o ur regerade; hans ält regerade i 90 år. Jemschid började en ny ätt, han anlade staden Per se polis, som den tiden kallas Jemschids thron, införde sol-året och var så högmodig öfver sina kunskaper, att han lät tillbedja sig som en Gud. Under hans regering var Persiens befolkning sa stor, att en del af invånarne utvandrade och sökte sig andra bostäder åt Norden. Den stora Persiska monarkien varade i 200 år, under 12 Konungar ifrån Cyrus 48o år före Chrisli födelse till Darius, som besegrades af Alexander. Efter denne hjeltes död öfvergåfvo hans Generaler Persien; Partherna och Mederna delade da landet ? men 5o år derefler inkräktade Arsaces