Perserna nyttja mycket opium, som beredes på åtsilligt sält, men är ganska skadligt för hälsan : regeringen har ofla , man förgäfves, velat hämma dess bruk. De förnäma bära alltid hos sig en dosa med piller, som kallas Afiun. Det åstadkommer angenäma drömmar och framkallar en slags förtrollad verld i första ögnablicket , sedan det biifvit intaget. Det upplifvar dem, som äro vana dervid , men sedan det upphört att verka, återfaller man i ett slags slummer och vanmagt, som liknar sömn. Då man någon längre tid nyttjat det, kan man svårligen vara det förutan, och man tror, att saknaden deraf kan förorsaka döden. Gemeneman har icke tillfälle, att nyttja af det otvan-nämda slaget, såsom för dyrbart; de infinna sig uli offentliga kaffehus, der man får dricka åtskilliga preparationer deraf. Den vanligaste sorten utgö-res afen decoct på valmofrön ; ett annat mycket skadligare slag beredes af hampfrö, eller blad utaf hampa och nux vomica; denna composilion kallas quenar. Man går ofta af nyfikenhet på dessa kaffehus, för att åskåda den löjliga och progressiva verkan, som detta medel gör på dem , som begagna sig deraf. Man skulle tro att man befunne sig ibland vansinniga; i början äro de bedröfvade, nedslagne, bleke, trånande och liksom liflöse; en liten stund derefter, sedan de druckit denna decoct, ser man somlige skratta, utan att veta hvarföre, andre träta, somlige tala med hänryckning om sina bragder, andre liter vilja omfamna alla närvarande. Verkan af denna dryck .varar 5 till 6 timmar, hvarefter man återfaller uti ett trånads och dysterhetslillstånd., som en ny dosis allena kan skingra. Dess vt rkan är att leh-a blodmassan och förstöra nervsystemet. Man ger uti Mongolien och i Indien de brottslige Afiun blandadt med ättika, ingen ting kan då mera frälsa ifrån döden, som de sedan gå dansande och