Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 • BLAND SVENSKAR OCH YANKEES.
Det var inte första gången jag hotat afskeda
bråkmakarna, men de hade då alltid lofvat bot
och bättring; denna gång mottogs hotelsen på ett
annat sätt.
»Den skidne ären kan vi nok så vel väre uden.
Jeg kjänder ganske godt den norske äresfölelse,
men icke De. Så snart vi få våre penge, så går
vi på evigsie minuten. Det er sant som amen i
kirken.»
»Hvem har sagt, att ni inte skola få er
aflöning? Har den någonsin uteblifvit? Gå till ert
arbete. Tidningen blir ju försenad på detta vis.
Aflöningen sker på eftermiddagen som vanligt.»
Sorl och skratt följde på denna uppmaning.
Tydligtvis låg det något bakom allt detta, som jag
inte kunde förklara.
»De siger som redaktören på Chicagoavisen
sa’: Tidningen må ud — penge det er en ganske
anden Sag!»
Det var den lille jovialiske dansken, som talade,
och som vanligt belönades han med hejdlöst skratt.
»Tidningen må ud! Penge det er en ganske anden
Sag!» upprepade sättarna gång på gång och hade
ofantligt roligt.
»Men mina bästa herrar, hvad har ni för
anledning att misstro direktören?»
Heide gjorde en ful grimas, som skulle betyda
så mycket som: Vi äro inte så dumma som ni tror.
»Kjänder De Ibsen?» sporde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
