Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OBEHAGLIGT KAPITEL. 181
som på andra områden spårar man ett
depraverande inflytande af yankee-ismen på svenskarna.
Sederna ha förvildats. Hemma var det vanligt,
att gossen på lördagskvällen gick till sin flicka,
och om han också icke alltid, som bruket är i
vissa dalsocknar, tillbragte natten hos henne, fanns
ingen anledning att klaga öfver onödig blyghet i
umgänget. Men det fanns trohet å ömse sidor och
skedde någon olycka, botades den esomoftast med
giftermål. I Amerika är umgänget friare. Där
nöjer sig gossen icke med en, och flickan ännu
mindre. Ombyte skall det vara. Amerika är ett
»fritt köntri». Har kurtisen varat en eller annan
vecka, så är man trött på hvarann och
uppsöker andra. Arbetet är tungt och något lifvadt
skall man ba, tänker man, och här finns ingen,
som håller efter en. Präst och husbonde och
matmor få ta skeden i vackra hand; de senare ha
ingenting att säga så fort arbetstiden är slut. Så
uppstår ett röfvarlif, som man icke ens gör sig
besvär att dölja.
De offentliga danslokalerna, goodtemplarlogerna
och icke minst gudstjänstlokalerna äro
mötesplatserna, där ungdomen gör bekantskaper och inleder
kurtis. Svenska lutherska kyrkan i S:t Paul var
en lång tid särskildt gouterad som sådan, och det
gick så långt, att församlingen måste hyra polis
för att upprätthålla tukt och ordning utanför kyrkan
och i trappuppgångarna. Pastorns ofta upprepade
förmaningstal hjälpte ingenting; midt under
gudstjänsten hörde man stundom skrik och oväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
