Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksens Höglofliga Ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riket skal hjelpas, är nödigt at finna på rätta källan
til det onda, annars sker det aldrig. Wi få igen
Hedniska stater, som stått längre än Swerige, af
naturen lika onda som wi, af Religionen mindre
tamda, men bibehålla sig dock wid Borgerliga dygder.
Wi se åter andra, som inom et eller twå secler utan
utwärtes fiender, af Barbari uti sederna måst gå
öfwer ända. Men wi blifwa ock warse dem emellan
en hufwudsakelig skilnad. I de förra är
wälmågan Nations, men i de sednare wissa personers uti
henne.
När den är jemt utdelt, har ingen råd at
slösa. Det räcker intet til at hålla dyra hästar,
onyttiga drängar, kostbara wagnar, Concerter, Baler och
tracteringar: Der kommer intet yppigheten eller
wällusten åt, at befläcka sederna. Men när
förmögenheten är hos några wissa, gifwes hundrade utwägar,
at föröka den och hjertat en förträffelig wighet at
mätta sina orena begär deraf, hwilket som en
sjukdom utbreder sig, och smittar hela Nation.
Hwarken Rom eller Carthago hade blifwit så
yppigt, genom yppigheten odygdigt, och genom
odygden störtat sina regementer, om intet deras magnater
sugit för mycken must af sina Medborgare, at
förnöja sig med.
Twång och sjelfswåld äro således rätta källan
äfwen til wåra seders fördärf.
De följas altid åt uti et samhälle, och när
endera är dödad, förswinner den andra af sig sjelf.
Sjelfswåld utöfwas emot Staten eller Medborgare,
och den som blifwer föremålet, stadnar då i
träldom. Men der en rättmätig frihet regerar, måste
de sin kos, och då är rätta odygdens frö dödat.
Huru fåfänga äro icke då de häftiga krig, som
allmänt föras emot wåra seders förderf, så länge de
få genom sjelfswåldet draga must åt sig, så mycket
de åstunda.
En någorlunda jämlikhet uti en fri stat är
således rätta dref-wärcket, at få den i en lifaktig rörelse:
at den ena lemmen intet får äta up den andras kost,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
