Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gods); hans drägt och korta kappa voro svarta; en spetskrage
nedföll från halsen på halfva bröstet; små, men mycket vida
kragstöflar gjorde jemte hans sporrar tillräckligt starkt
buller på salens stengolf, för att man kunde höra honom komma
på långt håll. Han gick rakt fram till marskalkinnan
d’Ef-fiat, i det han bugade sig djupt för henne och kysste hennes
hand. — «Nå, Henrik,« sade hon, «äro dina hästar färdiga?
När reser du?« — «Strax efter middagen, min fru, om ni
tillåter« svarade han sin mor, med den tidens vördnadsfulla
kruserlighet, hvarefter han gick bakom hennes stol, för att
helsa på marskalken Bassompierre, innan han satte sig till
venster om sin äldre broder.
«Nå väl,« sade marskalken, i det han alltjemt spisade med
god matlust, «ni reser bort, mitt barn; ni ämnar er till hofvet; det
är en slipprig mark nu för tiden. Det gör mig ondt för er skull,
att det icke är såsom fordom. Då var hofvet icke annat än
konungens sällskapsrum, der han emottog sina naturliga vänner: de
stora familjernas ädlingar, hans pärer, hvilka besökte honom för
att visa honom sin vänskap och tillgifvenhet, spelade bort sina
pengar med honom och åtföljde honom på hans lustpartier,
men erhöllo ej annat af honom, än tillåtelsen att anföra sina
vasaller och med dem kläda blodig skjorta i hans tjenst. De
utmärkelser, som tillföllo en förnäm man, riktade honom, föga,
ty han betalade dem ur sin egen pung; jag sålde en egendom
för hvarje grad jag erhöll; min titel som general för
schweit-zarne kostade mig fyra hundra tusen riksdaler och till
nuvarande konungens döpelseakt köpte jag en rock, som
kostade hundra tusen francs«.
«Nå hvad den sistnämda beträffar, måste ni medge«,
inföll marskalkinnan leende, «att ingenting nödgade er dertill.
Jag har hört omtalas er präktiga rock, broderad med perlor;
men det skulle göra mig mycket ledsen, om det ännu vore
brukligt att begagna dylikas.
«Lugna er, fru marskalkinna, dessa praktfulla tider
återkomma aldrig mera, Vi begingo onekandes många
dårskaper, men de bevisade vårt oberoende, och det är tydligt att man
då icke skulle kunnat fråntaga konungen de trogna tjenare,
hvilka endast tillgifvenheten fästade vid honom och hvilkas
hertig- eller markis-kronor voro lika juvelprydda, som hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
