Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till häst. Alla ställde sig i fönstren, som lågo åt borggården, utom
marskalkinnan d’Effiat, hvilken, ännu lidande, bibehöll sin plats.
«Han far bort i galopp; det är godt tecken,« sade
marskalken skrattande.
«O, Gud!« utropade prinsessan och drog sig från fönstret.
«Hvad är på färde?« frågade modren.
«Ett lappri, bara ett lappri,« sade de Launay; «er herr
sons häst snubblade i porthvalfvet, men han reste genast upp
honom med tyglarne; se nu helsar han från landsvägen.«
«Ater ett elakt förebud«, sade marskalkinnan och gick
in i sina rum.
Alla tego eller talade sakta och följde hennes föredöme.
Eftermiddagen var ledsam och aftonmåltiden tyst på
slottet Chaumont.
Klockan lo på aftonen fördes den gamle marskalken
af sin kammartjenare till sina rum i norra tornet, nära
porten och midtemot floden. Det var mycket varmt; han
öppnade fönstret, insvepte sig i en vid sidennattrock, ställde
ett stort vaxljus på bordet och ville vara ensam. Hans
fönster låg utåt slätten, som nyet upplyste med ett svagt sken;
på himlen skockades tjocka moln och allt stämde till
svårmod. Ehuru Bassompierre ingalunda var någon drömmare,
erinrade han sig likväl den vändning samtalet tagit vid
middagsbordet och han började öfvertänka hela sin förflutna
lefnad och de bedröfliga förändringar, som den nya regeringen
deruti förorsakat, hvilken tycktes liksom hafva blåst en
olyckans vind öfver honom; en älskad systers död; hans brorsons
och arfvinges oordentliga lefnad; förlusten af hans gods och
af den fordna hofgunsten; hans väns, marskalken d’Effiats,
nyligen timade död, hvars rum han nu bebodde; alla dessa
tankar aftvingade honom emot hans vilja en suck, och han
ställde sig i fönstret att hämta frisk luft.
I detsamma tyckte han sig höra en ryttarskara tåga
genom den närbelägna skogen, men blåsten, som började
tilltaga, kom honom att anse det som en inbillning, och då allt
buller upphörde, glömde han det alldeles. Han stod ännu
en stund i fönstret och såg huru alla ljus i slottet
småningom utsläcktes, sedan de slingrat genom trappornas hvalf och
irrat omkring stall och uthus, hvarefter han föll tillbaka uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
