Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dölja sina tankars hemliga mål; men emot hans vilja antar
detta hans uppförande något falskt, som förråder honom, och
hans bittra löje och den tillgjorda ovighet, hvarmed han
stöder sig på den långa påken, antyda tillräckligt, hvad han
hoppas och hvilket stöd han påräknar.
En af de äldste steg fram åtföljd af ett dussin
bonddrängar, som voro hans söner och brorsbarn; alla hade stora
hattar och gallernes gamla drägt, denna blå lifkjortel, som
den franska bonden hänger öfver sina öfriga kläder och som
så väl passar för hans regniga klimat och arbetsamma
lefnadsvanor. Då han kom tillräckligt nära de stadsbor vi nyss
omnämt, aftog han sin hatt och hans följeslagare gjorde
detsamma; man såg då hans bruna ansigte och kala, skrynkiga
panna, omgifven af långt hvitt hår; hans skuldror voro krökta
af ålder och arbeten. Han blef emottagen med fryntlighet,
till och med aktning af en ganska allvarsam person i den
svarta gruppen, som utan att blotta sitt hufvud, räckte
honom handen.
«Nå, far Wilhelm Leroux,« sade han, «har ni begett er
till staden från ert hemman, la Chenaie, fast det icke är
torgdag? Det är liksom ni släppte lösa era goda oxar, för att jaga
starar, och öfvergaf ve plogen för att se en stackars hare hetsas.«
Herr grefve du Lude,« svarade bonden, «ibland händer
det mig att Jösse springer opp framför dem; jag har fått höra
att man vill spela gyckel med oss, och vi hafva kommit hit
för att litet se huru det skall gå till.«
«Låt oss vara tysta dermed, min vän,« inföll grefven:
«der ser ni advokaten Fournier, som icke skall narra er, ty
han nedlade i går sin syssla, såsom kunglig prokurator, för
att hädanefter använda sin ädla vältalighet blott efter egen
öfvertygelse; ni får kanske höra honom i dag, ehuru jag lika
mycket fruktar det för hans skull, som jag önskar det för den
anklagades.«
«Lika godt, min herre,« sade Fournier, «sanningen är
min passions
Det var en ung, ovanligt blek man, men hvars ansigte
var ädelt och uttrycksfullt; hans blonda hår och ljusblå ögon,
hans lilla gestalt och spensliga kropp, gåfvo honom vid första
påseendet ett yngre utseende än som verkligen var fallet; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
