Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men delade sig sedermera i tvenne rader på hvardera sidan
af gatan och inneslöto tvenne dylika rader grå botgörare,
åtminstone gifva vi detta namn, kändt i några af Frankrikes
södra provinser, åt män, klädde i långa grå kåpor, som helt
och hållet betäcka hufvudet och hvilkas masker af samma
tyg och färg slutas i en spets under hakan, liksom ett långt
skägg, och blott har trenne öppningar för näsan och ögonen.
Ännu i våra dagar ser man likprocessioner, åtföljde och
hedrade af dylika förklädde personer, i synnerhet i Pyreneiska
bergstrakten. Louduns botgörare buro ofantliga vaxljus, och
deras långsamma gång och deras ögon, hvilka tycktes flamma
under maskerna, gåfvo dem ett spöklikt utseende, som
ovilkorligt väckte förstämning hos åskådarne.
I folkhopen hördes sorl och knot af stridiga meningar.
«Det finnes många skurkar dolde under de der
maskera a,« sade en borgare.
«Hvilkas ansigten äro styggare än sjelfva deras masker,«
svarade en yngre karl.
«Jag blir rädd för dem,« sade en ung qvinna.
«Jag är inte rädd för annat än min pung,« genmälde
en förbigående.
«Ack, Jesus! se der våra heliga, botgörande bröder,« sade
en gumma och öppnade sin svarta hufva. «Se, hvilket banér
de bära! Gudskelof att det är med oss, ty det frälsar oss
säkert. Se bara hur djefvulen ligger der i lågorna och en
munk, som binder en kedja om halsen på honom! Nu
komma domrarne: ack, de hedersmännen! Se hvad deras röda
rockar äro vackra! Ack, heliga Jungfru, hvad de äro väl
utvald e!«
«De äro kyrkoherdens personliga fiender,« hviskade grefve
Du Lude till advokaten Fournier, som gjorde en anteckning.
«Känner ni dem allesammans ?« fortfor käringen, som
knuffade sina grannar och nöp dem i armarne, för att väcka
deras uppmärksamhet. «Se der den gode herr Mignon, som
talar helt sakta med rådsherrarne från presidialrätten i Poitiers;
Herren välsigne dern!«
«Det är Eoatin, Richard och Chevalier, som ville afsätta
honom för ett år sedan,« hviskade åter grefve Du Lude till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
