Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu var hög tid att fatta ett beslut och, i det han utan tvekan
valde det bäst klädda folket, som hvar och en skulle gjort i
hans ställe, red han fram med blottadt hufvud, åtföljd af sina
tjenare, till den svartklädda flock, hvarom vi förut talat och
vände sig till den, som han tyckte vara den förnämste
personen ibland dem.
«Min herre,« sade han, «hvar skall jag kunna träffa
abbé Quillet?«
Vid detta tilltal betraktade alla honom med förskräckt
uppsyn, likasom han hade uttalat Lucifers namn. Likväl
syntes ingen förtörnad deröfver, utan denna fråga tycktes tvärtom
väcka en fördelaktigare tanke om honom. Slumpen hade
föröfrigt gynnat honom vid hans val, ty han hade vändt sig till
grefve Du Lude, som gick fram till honom, helsade och sade:
«Stig af hästen, min herre, så torde jag kunna lemna er
nyttiga upplysningar angående honom.«
Sedan de båda herrarne hviskat med hvarandra en stund,
åtskildes de med den tidens kruserliga höflighet. Cinq-Mars
satte sig upp på sin svarta häst och kom, efter att hafva
färdats genom åtskilliga gränder, med sitt åtfölje snart ur
folkhopen.
«Hvad jag är lycklig«, sade han under vägen till sig
sjelf, «som åtminstone en liten stund får se den goda,
beskedliga abbén, som uppfostrat mig; jag kommer ännu ihåg hans
anletsdrag, hans lugna uppsyn och hans milda röst.«
Under det han med djup sinnesrörelse Öfverlemnade sig
åt dessa betraktelser, befann han sig i en mycket mörk gränd,
hvilken var så smal, att hans stöfvelkragar rörde vid de
densamma inneslutande husväggarne, och vid dess slut fann
han ett litet envånings trähus, på hvars port han började
häftigt bulta.
«Hvem är det?« ropade en vredgad röst, och då porten
i detsamma öppnades, fick han se en liten tjock, rödlätt
man, med en svart kalott på hufvudet, en stor hvit halskrage,
stora vida ridstöflor, som alldeles uppslukade hans korta ben,
och två hölsterpistoler i handen. (Jag skall dyrt sälja mitt
lif,« utropade han, «och––«
«Sakta, vackert, herr abbé,« sade Cinq-Mars och tog
honom i armen, «vi äro edra vänners
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
