Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo deri, att han äger en stark själ och ett öfverlägset
förstånd, en oböjlig vilja, som retat högsta makten emot
honom, och en häftig böjelse, som förledt hans hjerta att begå
den enda dödliga synd, som jag tror kan förebrås honom;
men det är endast genom att kränka helgden af hans papper,
hvilka man röfvat ifrån hans åttatioåriga mor, Johanna
d’E-stiévre, som man erhållit kännedom om och kunnat
offentliggöra hans kärlek till den sköna Magdalena de Brou, hvilken har
afslagit alla giftermålsanbud och ville anlägga doket. Gifve
Gud att detta dok kunde hafva för henne dolt denna dagens
uppträde! Grandiers vältalighet och hans englalika skönhet
hafva ofta hiinfört de qvinnor, som kommo långt ifrån for att
höra honom predika, och jag har sett dem som fallit i
vanmakt under hans predikningar, medan andra utropat, att han
vore en engel, vidrört hans kläder och kysst hans händer, då
han nedsteg från predikstolen. Det säkra är, att utom hans
skönhet, kan ingenting förliknas vid upphöjdheten af hans
alltid inspirerade predikningar; Evangeliernas rena honung
förenade sig på hans läppar med profetiornas gnistrande lågor,
och i sjelfva ljudet af hans röst igenkände man ett hjerta,
uppfyldt af ett heligt medlidande med menniskornas elände
och uppsvaldt af tårar, som voro färdiga att flyta för oss.«
Den redlige presten tystnade, emedan tårarne sutto
honom sjelf i ögonen och halsen; och hans trinda och
naturligen glada ansigte var mera rörande än en annans i detta
tillstånd, ty bedröfvelsen tycktes icke böra få insteg der.
Cinq-Mars, som blef mer och mer upprörd, kramade hans
hand utan att yttra ett ord, af fruktan att afbryta hans
berättelse. Abbén framtog en röd näsduk ur fickan, torkade
ögonen, snöt sig och fortfor:
«Detta förfärliga anfall af alla Urbans fiender är redan
det andra; han har förut varit anklagad för att hafva
förtrollat nunnorna och blifvit förhörd af fromma prelater, upplysta
embetsmän och kunniga läkare, hvilka fulla af harm frikänt
honom och tvungit dessa djeflar i menniskohamn till tystnad.
Den redlige och gudfruktige erkebiskopen i Bordeaux åtnöjde
sig med att välja de personer, som skulle förhöra desse
förmente besvärjare, och denna befallning dref profeterna på
flykten och nedtystade deras helvete. Men förödmjukade af un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
