Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fastän så många personer voro församlade, hade man
kunnat förnimma en flugas surrande. Det enda ljud, som
hördes, var pennornas snabba raspande på papperet och en skarp,
gäll röst, som dikterade, men ofta afbröts af hosta. Denna
röst utgick från en ofantlig karm stol, som stod vid spiseln,
der en brasa lågade, oaktadt det varma klimatet och den
vackra årstiden. Det var af det slags länstolar, som man
ännu får se på gamla slott, och som tyckas vara ämnade till
inslumring under läsningen af hvilken bok som helst, så
sorgfälligt är hvarje del deraf uttänkt. Veka lifvet stödes emot
en halfmånformig fjäderdyna, och om hufvudet lutas åt
någondera sidan, blifva kinderna emottagna af sidenörngått, och
sittsdynan skjuter så långt öfver åt sidorna, att man med skäl
kan förmoda, det våra förfäders omtänksamme tapetserare
haft för afsigt att hindra bokens nedfallande på golfvet,
hvarigenom den sofvande kunnat uppväckas.
Men lemnom dessa småsaker ä sido för att tala om mannen,
som satt deruti och icke sof. Han hade hög panna och några
glesa, grå hår, stora, milda ögon, ett blekt och magert
ansigte, men som af ett litet, hvitt spetsigt skägg fick detta
klyftiga uttryck, som förefinnes hos alla porträtter från Ludvig
XIII:s tidehvarf. En mun, nästan utan läppar, och vi
nödgas tillstå att doktor Lavater anser detta drag otvifvelaktigt
beteckna elakhet, en hopkuipt mun, säga vi, var omgifven
af ett par små, grå mustascher och af ett pipskägg, som då
allmänt brukades och till formen temligen noga liknade
en komma. Denna gubbe, som hade en röd kalott på hufvudet,
och var insvept i en vid nattrock, samt hade benen beklädda
med purpurfärgade silkesstrumpor, var ingen ringare person
än Armand Duplessis, kardinal af Eichelieu.
Helt nära honom och omkring det redan omnämda
mindre bordet sutto fyra ynglingar emellan femton och tjugu
år; de voro pager eller domestiker, enligt den tidens talesätt,
som då betydde förtrogen, husets vän. Detta bruk var en
lemning af feodal-skyddsherrskapet, som qvarblifvit i våra
sedvänjor. De yngre sönerna af de förnämsta hus emottogo
löner af höga herrar och voro dem under alla omständigheter
tillgifne, så att de till envig utmanade hvem som helst, på
deras skyddsherres minsta vink. De nyssnämde pagerna upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
