Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en bra karl, så att om ni behagar blifva min sekundant,
skola vi inom en fjerdedels timme befinna oss på
stridsplatsen. Jag är Paul de Goncli och har utmanat herr de Launay,
af kardinalens parti, men för öfrigt en mycket hederlig karl.«
Den okände, som icke röjde någon förvåning vid detta
tilltal, svarade utan att ändra ställning: — «Hvilka äro då
hans sekundanter?«
«Sannerligen jag det vet, men hvad gör det er? Man
är ju inte värre deran med sina vänner, för det man ger dem
en liten skråma.«
Främlingen log vårdslöst och teg en stund, under det
han for med handen genom sitt långa kastaniebrun hår, och
svarade ändtligen sorglöst, i det han kastade ögonen på ett
stort, rundt ur, som hängde i hans bälte: —
«Nå väl, min herre, som jag icke har något bättre för
händer och dessutom icke har någon vän här, vill jag följa
er: jag gör lika så gerna det som någonting annats
Han tog dermed sin stora hatt med svarta plymer, som
låg på bordet, och följde långsamt den krigiske abbén, hvilken
gick förut mycket fort, men vände om för att påskynda hans
gång, liksom ett barn, hvilket springer framför sin far, eller
en mopsvalp, som springer tjugu gånger fram och tillbaka,
innan han hinner till ändan af en allé.
Två vaktmästare i kungligt livré Öppnade i detsamma
de stora gardiner, som skiljde galleriet ifrån konungens tält
och det blef genast tyst Öfverallt. De väntande började
långsamt inträda den ene efter den andre i monarkens tillfälliga
boning. Han emottog alla mycket nådigt och var den, som
först helsade på hvarje inträdande person.
Framför ett helt litet bord, omgifvet af förgyllda
länstolar, stod konung Ludvig XIII, uppvaktad af sitt rikes
stordignitärer; hans drägt var ganska vacker; ett slags
sämskfärgad jacka med öppna ärmar, prydda med snören och blå
band, betäckte honom till medjan. Stora vidbyxor, nästan
som turkarnes nu för tiden, räckte blott till knäna, och det
rödrandiga gula tyg, hvaraf de voro förfärdigade, var
nedtill kantadt med blå band. Hans ridstöflar, som knappt
räckte tre tum öfver fotknölen, voro fodrade med en sådan
mängd spetsar och så vida, att de liknade blomstervaser upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
