Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jagten, hvilken lät hundarne smekas af husbonden och trakteras
med villbrådets innanmäte, utan att för egen del göra anspråk
på någon andel i dagens ära.
Ovädret tycktes således vara alldeles stilladt och ett
ljuft lugn följde på den stormiga förmiddagen, i det ett
vördnadsfullt sorl, afbrutet af muntert skratt och högljudda
vän-skapsbetygelser, voro de enda ljud, som förspordes i tältet.
Då och då hördes kardinalens röst höja sig, för att utropa:
«Den stackars drottningen! vi få således återse henne. Jag
hade knappt vågat hoppas denna lycka före min död!«
Konungen afhörde honom med tillfredsställelse och sökte ej dölja
sin glädje. «Det är verkligen en ingifvelse från höjden,« sade
han. «Den gode kardinalen, mot hvilken man så uppretat
mig, tänkte emellertid blott på att återställa sämjan inom min
slägt; jag har sedan Dauphins födelse icke haft något så sällt
ögonblick som detta. Man kan här ögonskenligen märka, att
den heliga Jungfrun beskyddar vårt rike.«
I detsamma framträdde en gardeskapten och hviskade
något till konungen.
«En kurir från Köln?« sade monarken; «låt honom vänta
i mitt kabinetts
Men han kunde ej qväfva sin otålighet. «Jag kommer,
jag kommer,« sade han och ingick ensam uti ett litet
fyrkantigt tält, som stod i samband med det stora; man såg der en
ung kurir, som höll en svart väska, hvarefter förhängena
nedföllo bakom konungen.
Kardinalen, som nu ensam var hofvets herre, emottog
allas hyllning; men man märkte att han icke längre emottog
den med samma sinnesnärvaro; han frågade flera gånger huru
mycket klockan var och visade en oro, som icke var förställd;
hans skarpa och oroliga blickar riktades alltjemt på
kabinettet. Det öppnades åter hastigt; konungen visade sig ensam
och stannade i dörren. Han var blekare än vanligt och
darrade i hela kroppen; uti handen höll han ett stort bref, som
var försedt med fem svarta sigill. — «Mine herrar,« sade han
med hög, men bruten röst, «enkedrottningen har nyligen
aflidit i Köln, och jag har kanske ej varit den förste, som här
erfarit det,« tillade han med en sträng blick på den orörlige
kardinalen. «Men Gud allena vet allt. Inom en timme skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
