Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan närmade sig de Thou sin motståndare, hvars häst han
dödat; men hvarken Gondi eller Launay syntes till.
Cinq-Mars, som oroligt sökte dem med ögonen, märkte nu framför
sig abbéns häst, som hoppade och stegrade sig, släpande med
sig den blifvande kardinalen, hvars fot fastnat i stigbygeln,
och hvilken nu svor som om han aldrig hade studerat något annat
än knektspråket; ansigte och händer voro blodiga affallet och
af hans bemödanden att hålla sig fast i grästorfven, — och med
mycken förargelse såg han sin häst, som han mot sin vilja
kittlade med foten, ställa sitt lopp mot vattengrafven, som
omgaf bastionen, då Cinq-Mars lyckligt kom emellan och fick
tag i hästen, hvilken han fattade i tygeln och stannade.
«Nå, min bäste abbé, jag finner att ni icke är
synnerligt skadad, ty ni talar ett kraftigt språk.«
«Besitta!« sade Gondi och gnuggade bort mullen ur
ögonen; «för att kunna skjuta en sådan jätte i pannan, måste
man luta sig framåt och höja sig i stigbyglarne, hvarigenom
jag litet förlorade jemvigten, men jag tror han föll också.«
«Ni misstar er icke, min herre,« sade de Thou, som i
detsamma kom till stället; «se der simmar hans häst i
vattengrafven med sin herre, hvars hjerna ni sprängt; nu måste vi
tänka på att skynda undan.«
«Skynda undan? det blir temligen svårt, mine herrar,«
sade Cinq-Mars’ vederpart; «ty nu smäller kanonskottet, som
ger signalen till anfall, hvilket jag icke trodde skulle lossas
så snart. Om vi återvända, så möta vi schweizarne och
knektarne, som äro uppställda hitåt sidan.«
«Herr de Fontrailles har rätt,« sade de Thou, «men om
vi ej återvända, hafva vi spanjorerna på halsen, som nu skynda
till sina vapen och hvilkas kulor snart komma att hvina kring
våra öron.«
«Nå, låt oss då hålla rådplägnings sade Gondi; «ropa
hit herr de Montrésor, som förgäfves söker den stackars de
Launays lik. Ni har ju ej sårat honom, herr de Thou?«
«Nej, herr abbé, alla hafva icke en så lycklig hand,
som ni,« svarade Montrésor bittert, som kom något linkande
till följe af sitt fall från hästen; «men nu hafva vi icke tid
att fortsätta med värjorna.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>