Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall bli qvitt min kaftan. Och under det han så talade,
högg och stack han på en lång spanjor.
Försvaret blef ej långvarigt. De kastilianska soldaterna
höllo ej länge stånd emot de franska officerarne, och ingen
af dem hade tid eller djerfhet att ånyo ladda sitt gevär.
«Mine herrar! detta skola vi berätta för våra kärestor i
Paris,« utbrast Locmaria och kastade sin hatt i luften, medan
Cinq-Mars, de Thou, Coislin, de Mouy, Londigny, de röda
kompaniernas officerare samt alla dessa unga ädlingar, med
värjan i högra handen och pistolen i den venstra, trängdes,
skuffades och gjorde hvarandra inbördes mera skada än
fienden, men utbredde sig slutligen på bastionsplanen: liksom
vatten, gjutet i en flaska med trång hals, flödar öfver och
spilles utanför.
Utan att befatta sig med de öfvervunne soldaterna,
hvilka kastade sig på knä, läto de dem gå hvart de behagade
i skansen, utan att en gång afväpna dem, men sjelfve sprungo
de omkring sin eröfring, som skolgossar under lektimmen,
och skrattade rätt hjertligt, liksom efter ett lustparti.«
En spansk officer, insvept i sin bruna kappa, betraktade
dem med dyster uppsyn; «Hvad är detta för afgrundsandar,
Ambrosio?« sade han till en soldat. «Då jag var i
Frankrike, såg jag ej till några dylika. Om hela Ludvig XIII:s
armé består af sådane, är han alltför nådig, som icke eröfrar
hela Europa.,«
«Ah, jag tror icke att det finns många sådana; det
måtte väl vara en flock fattiga våghalsar, som ingenting hafva
att förlora, men allt att vinna vid en plundrings
«Du har rätt,« sade officern; «jag skall försöka att muta
en af dem att låta mig undkomma,«
Han nalkades långsamt en ung, efter utseendet
aderton-årig dragon, som satt afsides på bröstvärnet; han var röd och
hvit som en jungfru och i sin fina hand höll han en utsydd
näsduk, hvarmed han torkade pannan och de ljusa lockarne;
han såg hvad tiden led på ett stort ur, med infattade rubiner,
hvilket hängde i hans gördel på en bandros.
Den förvånade spanjoren stannade. Om han ej sett
honom kasta omkull hans soldater, skulle han ej trott honom
duga till annat än att ligga på en soffa och sjunga visor. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
