Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty hvar ni än må uppslå den, får ni alltid på ena sidan se
menniskan i det enda tillstånd, som öfverensstämmer med
hennes svaghet; i bön och ovisshet om sitt öde, och på den
andra, Gud, som talar till henne om hennes skröplighet.
Hvilken herrlig och himmelsk anblick! hvilket skönt band
mellan himlen och jorden! lifvet, döden och evigheten finnas
der: slå upp den på en slump.«
«Ack ja!« sade Cinq-Mars och reste sig med nästan
barnslig ifver, «det vill jag; låt mig öppna den. Ni känner
ju den gamla vidskepelsen i vårt land? När man öppnar en
bönbok med en värja, är första sidan till venster en spådom
om den läsandes öden, och den förste, som inträder näst efter
läsniugen, kommer att mäktigt inverka på hans framtida
«Hvilken barnslighet! Men ni kan ju göra det. Se här
er värja; stick spetsen emellan bladen... låt oss nu se...«
«Nej, jag vill sjelf läsa,« sade Cinq-Mars och fattade
boken. Den gamle Grandchamp räckte fram sitt svartmuskiga
ansigte och grå hår vid foten af sängen för att bättre afhöra.
Hans herre började läsa och stannade tvärt efter den första
meningen, men fortsatte derefter läsningen med ett småleende,
som kanske var tvunget: —
I. Och det var i staden Mediolanum, som de
framträdde.
II. Öfverstepresten sade till dem: bugen eder och
tillbeden gudarne.
III. Och folket stod der tyst, betraktande deras
anleten, hvilka syntes såsom engla-ansigten.
IV. Men Gervasius, tagande Protasius vid handen,
utropade med ögonen lyftade uppåt himlen och alldeles
uppfylld af den Helige Anda:
V. Ack, min broder! jag ser menniskones son, som
vänligt ler åt oss; låt mig dö först.
VI. Ty om jag såge ditt blod, vore till befarandes det
jag utgjöte tårar, hvilka vore Herran vår Gud ovärdiga.
VII. Då svarade honom Protasius dessa ord.
VIII. Min broder, det är billigt att jag dör efter dig,
ty jag är äldre och har mera styrka att se dig lida döden.
IX. Men rådsherrarne och folket skuro tänder emot
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
