Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhoppningar. Framtiden ensam hade förändrat utseende.
Innan vi återse våra handlande personer, är det dock nödigt
att vi kasta en öfverblick på rikets ställning.
Monarkiens kraftiga enhet var ännu mera
vördsnadsbjudande genom de angränsande staternas olyckliga belägenhet.
Upproren i England, Spanien och Portugal gjorde Frankrikes
lugn mera beundransvärdt. Strafford och Olivares, som
blifvit störtade eller gjorda vacklande, förstorade den orubblige
Richelieu.
Sex fruktansvärda härar, som hvilade på sina segrande
vapen, voro landets förmurar; nord-armén hade i förbund med
svenskarne fördrifvit de kejserlige, som ännu förföljdes af
Gustaf Adolfs skugga; trupperna i Italien emottogo i Piemont
nycklarne till de fästningar, som prins Thomas försvarat, och
den armé, som fördubblade Pyrenéernas kedja, understödde
uppresningen i Catalonien och skälfde ännu af ifver utanför
Perpignan, hvilken de ännu ej fått tillåtelse att intaga. Det inre
landet var, om icke lyckligt, dock lugnt. En osynlig ande
tycktes hafva vidmakthållit detta lugn, ty konungen som var
dödligt sjuk, aftynade i Saint Germain, i sällskap med en ung
gunstling, och kardinalen påstods kämpa med döden i
Narbonne. Några personers afrättning visade likväl att han ännu
var vid lif, och tid efter annan stupade menniskor, liksom
träffade af en giftig fläkt, och päminte om den osynliga
makten.
Saint-Preuil, en af Richelieus fiender, hade nyss lagt
sitt jernhufvud*) på stupstocken, utan skam och fruktan, enligt
hans eget yttrande på afrättsplatsen.
Emellertid tycktes Frankrike styras af sig sjelft; ty
konungen och ministern hade en längre tid varit åtskiljde,
och af dessa begge sjuklingar, som hatade hvarandra, hade
den ene aldrig hållit regeringstömmarne och den andre lät
icke märka sin styrande hand. Man hörde ej mera hans
namn i offentliga handlingar, det syntes ej mer i styrelsen
och utplånades öfverallt; han sof såsom spindeln i midten af
sitt nät.
*) Detta tillnamn fick han i anledning* af sin oförskräckthet och
alltför stora karaktersfasthet, som var hans enda brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
