Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, ett brott,« svarade Cinq-Mars kallt. «Men har jag
väl bedt er deltaga deruti?«
«Grymme, otacksamme!« svarade hans vän, «huru kan
ni tala så till mig? Vet ni icke, har jag icke bevisat er att i
mitt hjerta vänskapen intager alla andra lidelsers rum? Tror
ni jag kan öfverlefva den minsta olycka, som träffade er, och
ännu mindre då er död? Låt mig emellertid beveka er och
hindra er från att tillfoga Frankrike något ondt. Ack, min
vän! min ende vän! jag ber er på mina knän, låtom oss ej
blifva fadermördare! låtom oss icke mörda vårt fädernesland!
Jag säger oss; ty aldrig skiljer jag mig från er i edra
företag; låt mig behålla den sjelfaktning, för hvilken jag så
mycket arbetat; fläcka ej min lefnad och min död, som jag helgat
åt er!«
De Thou hade verkligen fallit på knä, och Cinq-Mars
kunde ej längre bibehålla sitt konstlade lugn, utan kastade
sig i hans armar i det han upplyfte honom, och sade med
qväfd röst, i det han tryckte honom i sin famn: — «Nå, men
hvarföre då hålla af mig så högt? Hvad har ni gjort, min vän?
Hvarföre hålla af mig? Ni, som är klok, fläckfri och dygdig,
hvarföre skall ni fästa er vid mig? Ni, som icke förvillas af en
ursinnig kärlek och ett rasande hämdbegär; ni, hvars själ endast
näres af religionen och vetenskapen, hvarföre skall ni hysa denna
tillgifvenhet för mig? Min vänskap har ju endast
förskaffat er oro och bekymmer; och skall den nu äfven ådraga er
faror? Låtom oss åtskiljas, ty vi äro ej mera af samma
natur; ni ser ju att hofvet förderfvat mig: jag är ej mera god
eller uppriktig; jag rufvar på en menniskas förderf, och jag
använder förställning mot en vän. Glöm mig, förskjut mig,
ty jag är ej mer värd en tanke af er, och huru kan jag dä
förtjena att ni delar mina faror?«
«I det ni lofvar mig att icke vara förrädare emot
konungen och Frankrike,« svarade de Thou. «Vet ni väl att det
gäller ert fäderneslands styckning? att, om ni lemnar våra
fästningar åt spanjorerna, de aldrig skola återlemna dem?
att ert namn kommer att bli en styggelse för efterverlden?
att Frankrikes qvinnor skola förbanna er då de nödgas lära
sina barn ett främmande språk? vet ni allt detta? Kom.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
