Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske torde förlora; han vågade ej tala först och betraktade
en stund detta hufvud i dunklet; detta unga hufvud, hvarpå
alla hans förhoppningar hvilade. Hvar gång han såg henne,
kunde han, oaktadt sin häftiga kärlek, ej afhålla sig ifrån att
erfara en viss förskräckelse öfver att hafva vågat så mycket
för ett barn, hvars kärlek blott var en svag återspegling af
hans, och som måhända ej uppskattat värdet af de
uppoffringar han redan gjort, då han för hennes skull hade öfvervunnit
sin stolthet och blifvit en smidig hofman; hade åsamkat sig
ärelystnadens och intrigens vedervärdigheter, fördjupat sig i
invecklade beräkningar, brottsliga funderingar och en
upprorsstiftares dystra, mödosamma sträfvanden. Under deras
hemliga och oskyldiga möten hade hon dittills alltid erfarit hvarje
ny underrättelse om hans framsteg på lyckans bana med en
barnsligt glad hänryckning, men utan att inse eller bedöma
huru besvärligt hvarje sådant steg varit, och alltid naivt
frågat, när han skulle blifva konnetabel och när de kunde fira
sitt bröllop, liksom hon skulle frågat om vädret vore vackert,
eller när han ämnade sig till karusellen. Hittills hade han
lett åt dessa frågor och denna okunnighet, som var så
förlåtlig hos en adertonårig flicka, hvilken var född på en tron och
van vid den storhet, som var henne så till sägandes naturlig,
och som hon funnit omkring sig, då hon kom till verlden;
men nu anställde han allvarsamma betraktelser öfver denna
karakter, då han, så godt som nyss kommen ifrån de
sammansvurnes vördnadsbjudande sammankomst, hvarest alla rikets
stånd varit representerade, och med öronen ännu genljudande
af de manliga röster, hvilka svurit att börja ett vidtutseende
krig, för första gången fruktade, att detta slags oskuld kunde
vara blott lättsinne och äfven sträcka sig till hjertat: han
beslöt derföre att utforska det.
«Gud! hvad jag är rädd, Henrik!« sade hon då han
inträdde i biktstolen; «ni vill alltid att jag skall komma utan
medfölje och utan vagn; och jag fruktar alltjemt att mitt folk
skall se mig, då jag går från hotell Nevers. Skall jag då ännu
längre behöfva dölja mig som en missdåderska! Drottningen
var icke nöjd, då jag förtrodde henne allt; om hon vidare
talar med mig härom, blir det med den stränga uppsyn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
