Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de vackra sommarmånaderna ditvandrar herden
klädd i sin bruna kåpa, med den svarta väduren och
fårhjorden, hvars släpande ull sopar gräsvallen. På dessa branta,
ödsliga ställen hör man blott ljudet af fårens stora bjellror,
hvilkas ojemna klingande bilda oväntade ackorder och
tillfälliga löpningar, som öfverraska vandringsmannen och fägna
den vilde, enslige herden. Men då den långa
septembermånaden infaller, utbreder sig en snösvepning ifrån bergens
toppar ned till dalarne, och afhåller sig blott från denna
djupa hålväg, några af bergströmmarne genomfårade
skolgångar samt några granitspetsar, hvilka utsträcka sina
vidunderliga gestalter såsom benrangel efter en begrafven verld.
Då infinna sig lätta flockar af stengetter, hvilka med
sina bakut krökta horn lagda utåt ryggen skutta från sten
till sten, likasom de studsande framfördes af vinden, och taga
sin luftiga öken i besittning; stora skaror af korpar och
kråkor kretsa oupphörligt öfver brådjupen och de naturliga
brunnarne, hvilka de förvandla till mörka dufslag, och den bruna
björnen, åtföljd af sina raggiga ungar, hvilka välta sig och
leka kring honom på snön, nedstiger långsamt från sin af
kölden inkräktade fristad. Men dessa äro hvarken de
vildaste eller grymmaste invånarne, som vintern förer till dessa
bergstrakter; lurendrägaren, som traktens öfvergifvenhet gör
trygg, blir så dristig, att han bygger sig en träkoja på sjelfva
naturens och politikens gränsskilnad, och der ske hemliga
aftal, obekanta varubyten de båda Navarras-invånarne emellan,
midt ibland töcknen och stormarne.
Det var på denna smala stig och på den åt Frankrike
vettande sluttningen, som, ungefär två månader efter de
uppträden . vi sett föregå i Paris, tvänne resande, hvilka kommo
från Spanien, trötte och förskrämda stannade vid midnattstid,
i det några skött hördes bland bergen.
«De skurkarne! huru de förföljde oss!« sade den ene
af dem; «jag förmår ej mer; om ni ej varit, hade jag bestämdt
blifvit tagen.«
«Det blir ni ännu och detta fördömda papper också,
om ni förlorar tiden med prat; hör, nu smällde andra skottet
på berget Saint-Pierre-de-l’Aigle; de tro att vi begifvit oss åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
