- Project Runeberg -  Cinq-mars, eller En sammansvärjning under Ludvig XIIIs regering /
285

(1864) Author: Alfred de Vigny
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGONDETREDJE KAPITLET.
FRÅNVARON.

Frånvaron är den största plåga;
Nej, grymma! ej för er.

LA FONTAINE.

Hvem bland oss har icke funnit ett nöje i att med
ögonen följa himlens skyar? hvem har ej afundats dem deras fria
färd midt i luften, antingen de, hoprullade i tjocka massor af
vinden och färgade af solen, framtåga sakta, såsom en flotta
af mörka skepp, med förgyllda framstammar, eller spridda
i lätta flockar, smärta och förlängda, framflyga hastigt,
liksom flyttfåglar; genomskinliga som stora opaler, hvilka
blifvit lösgjorda från himlarnes skattkammare, eller också
bländhvita, såsom den fjellsnö, hvilken vindarne bortföra på
sina vingar? Menniskan, som är en långsam resenär,
afundas dessa snabba vägfarande. Ehuru mindre snabba än
menniskans inbillningskraft, hafva de likväl på en enda dag sett
alla de ställen, som hon älskar i minnet eller hoppet; de
ställen, som varit vittnen till hennes sällhet eller sorger, och
dessa sköna länder som hon icke känner, men der hon tror sig på
en gång skola finna allt. Säkerligen finnes på jorden ingen fläck,
ingen kal klippa, ingen ofruktbar slätt, som icke blifvit
helgad uti en menniskas lefnad, och lefver i hennes minne; ty
liksom redlösa skepp lemna vi en spillra af oss sjelfve på
hvarje klippa, innan vi undergå det oundvikliga
skeppsbrottet.

Hvart gå de, dessa blågrå åskmoln från detta oväder
i Pyrenéerna ? Det är Afrikas heta vind, som drifver dem
framför sig med en glödande andedrägt; de flyga, de välta, sig
dånande öfver hvarandra, i det de mullra och kasta blixtar
framför sig, liksom facklor, och medförande i sitt följe ett
långt hängande regnsläp, liksom en töcknig klädning. Med
våld slitne från bergstraktens trånga pass, hvilka en kort tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cinqmars/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free