Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stru till den landsflyktige ’Henrik d’Effiat, markis af
Cinq-Mars !«
«Nå väl, ers Majestät, jag följer honom i landsflykten;
det är min pligt, jag är hans hustru...« utbrast Maria
snyftande; «gifve Gud han redan vore der i säkerhet!«
«Barnsliga drömmar!« sade drottningen och stödde
Maria. «Vakna, mitt barn, vakna, det är nödvändigt! jag
vill ej bestrida Cinq-Mars någon af hans egenskaper. Han
äger en stor karakter, ett omfattande förstånd, mycket mod,
men han kan ej vidare vara någonting för er, och till all
lycka är ni icke hans hustru, ja, ej en gång hans fästmö.«
«Jag tillhör honom, ers Majestät; honom ensam...«
«Men utan vigsel,« inföll drottningen; «med ett ord,
äktenskapet är ej fullbordadt; ingen prest skulle vågat det;
och den, som ni begagnat, har sjelf sagt mig att han ej vigt
er. Tig,« fortfor hon och lade sina vackra händer på Marias
mun, «tig! Ni vill säga mig att Gud hört edra eder; att ni
ej kan lefva utan honom; att edra öden äro oskiljaktiga; att
döden ensam kan upplösa er förening. Så talar man vid
edra år, men den dag kommer, då ni skrattar åt dessa
tjusande villor och skattar er lycklig att ej behöfva begråta dem
i hela er lefnad. Ibland alla dessa unga, vackra damer, ni
ser omkring er vid hofvet, finnes icke en enda, som icke vid
edra år haft någon vacker kärleksdröm, lika skön som er;
som icke knutit ett af dessa band, hvilka man anser
oupplösliga; och som ej i hemlighet svurit eviga trohetseder. Nå
väl! dessa drömmar hafva förskingrats, dessa band slitits,
dessa eder glömts, och likväl ser ni dem vara lyckliga makar
och mödrar; och omgifna af den ståt och prakt, som tillhöra
deras stånd, komma de hit för att skratta och dansa...
Jag gissar än vidare hvad ni ville säga mig... de
älskade ej så innerligt som ni, är det icke så? men ni
misstar er, mitt bästa barn; de älskade lika mycket och gräto
icke mindre. Men nu måste jag för er uppdaga den stora
hemlighet« som gör er olycka, emedan ni ej känner det onda
som förstör er. Vår tillvaro är tvåfaldig, min vän: vårt inre
lif, vårt känslolif ansätter oss våldsamt, medan det yttre
lifvet beherrskar oss emot vår vilja. Man är aldrig oberoende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
