Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gillar era skäl; det är godt. Detta har jag icke hört; man
har för mig förtegat dessa rysliga laster. Är ni bara riktigt
säker, att dessa brott voro fullt bevisade ?«
«Jag har haft alla bevisen i mina händer, sire. Hvad
åter beträffar drottning Maria af Medicis, glorvördigst i
åminnelse, förundrar det mig, att ers Majestät glömt, huru
oinskränkt jag var henne tillgifven. Ja, jag tvekar ej att
tillstå, det jag har henne att tacka för min upphöjelse. Hon
var den första, som behagade kasta ögonen på biskopen af
Lucon, som då blott var 22 år, och närma honom sin person.
Ack, hvad har jag ej lidit, då hon nödgade mig att för ers
Majestäts skull sätta mig emot henne! Men som detta offer
skedde för ert bästa, har jag icke gjort och skall aldrig göra
mig några förebråelser derför.«
«Ja, ni har inga förebråelser; men jag,« sade konungen
bittert.
«Sire!« inföll kardinalen; «sjelfva Guds Son*) har gifvit
er en föresyn härutinnan; det var efter detta fullkomlighetens
mönster vi rättade vårt råd, och om den grafvård, vi äro
skyldige er mors dyrbara, jordiska lemningar, ännu icke blifvit
upprest, är Gud mitt vittne att vi uppskjutit med detta arbete
endast af farhåga att oroa er med påminnelsen om hennes död.
Men välsignad vare denna dag, då det är mig tillåtet att derom
tala med er! Och om Gud dertill förlänar mig krafter, skall
jag sjelf läsa första messan i Saint-Denis, då hon der blifvit
jordfästa
Konungens ansigte, ehuru alltjemt lika kallt, tycktes likväl
uppklarna, och kardinalen, som slöt att han för denna afton ej
*) Är 1639 rådfrågade konungen sin rådkammare rörande sin
landsförvista mors ansökan att få återkomma till Frankrike;
Richelieu svarade: —
"Hvem kan ifrågasätta, huruvida det icke må vara en
konung tillåtet att skilja sig Iran sin mor för vigtiga orsakers
skull . . . Guds Son drog icke i betänkande att för någon tid
skilja sig från sin mor och lemna henne i oro några dagar.
Det svar han gaf sin mor, då hon deröfver beklagade sig, lär
konungarne att de, åt hvilka Gud anförtrott omsorgen för ett
rikes välfärd, böra alltid föredraga detta iramför alla enskilda
förpligtelser."
(Relation* de J(. de Fontrailles.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
