Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lampas flämtande sken; han var försänkt i sa djupa
betraktelser, att munken kunde nalkas och ställa sig midt emot
honom, innan fången märkte honom. Ändtligen såg han
hastigt upp och utropade: — «Hvad vill du här, usling?«
«Unge man, ni förifrar er,« sade den hemlighetsfulle
munken med mycket låg röst; «två månaders fängelse hade bort
lugna er. Jag har kommit hit för att meddela er saker af vigt;
afhör mig derföre med uppmärksamhet. Jag har mycket tänkt
på er och hatar er ej så mycket, som ni tror. Om två
timmar komma domrarne hit för att börja er ransakning, döma
er och låta afrätta er, tillika med er vän; detta är säkert, ty
allt måste vara slut inom dygnet.«
«Jag vet det,« sade Cinq-Mars, «och jag räknar derpå.«
«Godt; men jag kan ännu draga er ur spelet, ty som
jag redan sagt, har jag noga öfvervägt allt och kommer nu för att
föreslå er något, som icke torde vara er oangenämt. Kardinalen
har ej mer än högst ett halft år att lefva; låtom oss vara
uppriktige och ej leka kurra gömma med hvarandra; ni ser
hvarthän jag fört er för hans räkning, och deraf kan ni döma,
hvarthän jag kunde föra honom för er skull, om ni vill; vi
kunde förkorta dessa få månader, som återstå honom.
Konungen älskar er och skall med glädje återkalla er till sig,
om han får veta att ni ännu lefver. Ni är ung och kan länge
lefva mäktig och lycklig; ni kan beskydda mig och göra mig
till kardinal.«
Öfverraskningen förstummade den unge fången, som ej
kunde fatta ett dylikt språk, och med ledsnad tycktes sänka
sig så lågt från sina upphöjda betraktelser. Allt hvad han
kunde svara, var: — «Er välgörare, Richelieu ?«
Munken smålog, gick närmare och fortfor sakta: — «I
politiken finnas inga välgerningar, utan blott intressen, se der
alltsammans. En man, använd af en minister, behöfver ej
vara tacksammare an en häst, som stallmästaren hellre rider
än de andra hästarne. Han har tyckt om min gång och det
fägnar mig. Nu faller det mig in att slå af ryttaren.
«Ja, denne man älskar blott sig sjelf; jag ser nog att
han bedragit mig, deraf att han alltjemt uppskjutit min
upphöjelse; men jag säger er ännu en gång, att jag med säkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
