Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skåda, Herre! Skåda, döm och förlåt! Förlåt, ty vi hafva
varit mycket brottslige, då vi en enda dag vandrat den väg,
som här på jorden icke får mer än ett namn, målet må vara
hvilket som helst.«
Josef afbröt honom med en hård stampning i golfvet.
«När ni slutat er bön,« sade han, «kan ni underrätta
mig, om ni vill bistå mig, så skall jag strax hjelpa er på
flykten.«
«Aldrig! orene bof! Aldrig,« sade Henrik; «jag
förbinder mig icke med dig och till ett mord. Jag har vägrat att
inlåta mig med en lönnmördare, dä jag var mäktig och kunnat
använda honom mot dig.«
«I)eri gjorde ni orätt, ty eljest vore ni nu herre.«
«Men hvilken glädje skulle jag väl haft af min makt,
delad med en qvinna, som ej förstode mig, älskade mig svagt
och värderade en krona högre än mig? Sedan hon öfvergifvit
mig, ville jag ej vinna makten genom segern; döm då, om
jag skulle vilja förvärfva den genom brott?«
obegripliga dårskap!« sade munken hånleende.
«Allt med henne, intet utom henne, det var min själs
enda tanke.«
«Det är af fåfänga och envishet, som ni framhärdar i
ert beslut; det är omöjligt,« sade Josef, «det är emot
naturen.«
«Du som vill förneka kärlekens hängifvenhet,« svarade
Cinq-Mars; «fattar du då åtminstone min väns?«
«Lika litet; han har velat följa er, emedan...«
Munken blef härvid något brydd och letade ett
ögonblick efter orden:
«Emedan ... emedan ... han bildat er, ni är hans verk ...
han följer er af lärmästarehögmod ... Han var van att
predika för er och han inser nu att han aldrig kan få en
lärjunge, som så fogligt afhör honom och skänker sitt bifall ät
hvad han säger. — Den ständiga vanan har bibringat honom
den tron, att hans lif berodde af ert... det är någonting
dylikt. .. han följer er af gammal vana... För öfrigt är det
icke slut ännu... vi skola se slutet och förhöret; han nekar helt
säkert när stunden är inne att han afvetat sammansvärjningen.«
«Det förnekar han icke,« svarade Cinq-Mars häftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
