Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på, att han och Fredrik III, i trots af hvad som passerat,
skola uti detta alliansverket mötas på halfva vägen och visa
sig vara angelägna om, ha lika gagn och intresse af
Östersjöns försvar mot alla främmande; och han vill därför,
att allt må undvikas, som kunde ge sken af att han for sin
del vore mera angelägen därom än konungen i Danmark.
Däraf hans aftal med kurfursten af Brandenburg om
med.-lingen, däraf sedan föreskrifterna för Dureel att ej begynna,
förrän medlaren, Kleist, kommit och satt saken i gång, däraf
delvis ock de i memorialet gifna och äfven något senare
upprepade föreskrifterna till honom att vid själfva
underhandlingarna med de danske kommissarierna »möta och svara dem
på lika sätt», som de använde, och »visa lika allvar» som de
och tvärtom.
Något måste Karl X, eftersom Danmarks tjänst och
intresse fordrade, skatta åt den timade förändringen i
norden genom detsammas nya förbund med Holland och de
förbundnas krigsskepps inlöpande i Östersjön, »till att hägna
Danzig och consequenter Preussen,» och det har han också
uttryckt i fullmakten för Dureel genom ordet »adioustera».
»Adaptera efter denna och tillstundande tids lägenhet»,
såsom svenska rådet uttryckte sig i skrifvelsen d. 6 sept., ville han
ej inför danskarne utfästa sig till; och än mindre ville han, såsom
från deras sida föreslogs sen, i fullmakten för sin underhandlare
insätta om och erkänna »en märkelig förändring» samt till
den adaptera alliansen. Blott en adjoustering var det, han
ville således erkänna behöfvas, och hvad en sådan kunde
innebära vara med om, men icke gärna det ens. Det
största medgifvandet åt den timade förändringen, han nu gjorde,
var det som låg uti memorialets punkt 3, om andra
makters, här förnämligast Hollands, äfven Englands inklusion
i den nordiska alliansen, nämligen att, »där de danske
ändt-ligen bestå här uppå och eljest intet skulle vilja förstå till
någon allians, så kunde residenten sådant intet utslå.» Men
hur betingadt och ringa och endast med yttersta svårighet
lämnadt detta medgifvandet var, så att det syntes snarast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
