Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigheter förmådde för det närvarande dess konung att
hålla god min och återupptaga allianstraktaten så länge,
såsom att Holland förnyat sin allians med Sverige, att
kejsaren syntes vända sin makt mot Frankrike i Elsass, jämväl
att Ryssland »ombragerade» med sin dessein att upprätta ett
amiralitet och sätta en flotta i Östersjön. Dock, fara vore
å färde, att Elbingertraktaten »genom våre illviljandes drift»
ej blefve ratificerad, hvarmed »fundamentet af vårt hopp
antingen nu uti desse konjunkturer, då alle nabor vele åt oss,
alldeles skulle kastas omkull eller på en tid blifva utan effekt
och verkan», Spanien och Frankrike kanske förlika sig,
hvarmed kejsarens makt blefve oförhindrad att brukas mot
Sverige, ryssen kanske alldeles eller på en tid låta fara sin
föresats att få en flotta i Östersjön, »så att Danmark måtte fast
mera af våre vänner som ovänner bli animeradt emot oss än
af de ofvanb:e och andre konsiderationer bevekt att ånyo
traktera». Fortfore det att rusta, isynnerhet med tyskt folk,
som på den orten icke förgäfves med så stor kostnad
plägar anskaffas och hållas, och fortfore det då med sitt elaka
uppsåt,1 så, »och efter vi hafva uti förre, nämligen drottning
Kristinas tid exempel för oss, hur man uti ett slikt fall
haf-ver med kronans avantage den ena gången förfarit med
Danmark, och den andra gången huru man tänkte det att göra
och anställa, vele vi nu, som sagdt, vänta Er mening öfver
denne importan te sak.»
Det hemmavarande rådet såg sakerna med andra ögon, såg
nu ej något, som kunde ge egentlig anledning till att
be-höfva anfalla Danmark eller befara vidare, att ens detta tänkte
på att anfalla Sverige så snart. Kanske var man, såsom det
påstås, obenägen för ett danskt krig af fruktan för en
alltför ökad makt åt konungen och därunder nogare
genomförande af reduktionen. Rådets svar på den anförda kungliga
1 »Och om vi intet möta dem, så skulle det vara att ge dem vårt
eget svärd och medel i händer att kasta hela vår stat alldeles
öfver-ända eller uti en obotlig konfusion.» (Riksreg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
