Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mycket hemlig var nog hans sändning, men han var utan
fullmakt antagligen och endast försedd med muntliga
instruktioner att utforska, på hvad sätt och hvad villkor kejsaren
ville förbinda sig med Danmark. Samtidigt härmed afgick
Henr. Rosenvinge till konungen af Polen, likaledes utan
order och fullmakt att sluta förbund, men med det uppdraget
att be Johan Kasimir ej sluta fred med Polen utan
Danmarks inklusion; det var i verkligheten detsamma som att
motarbeta denna freden.* 1
För Karl X hade ställningen på hösten och vintern 1656
blifvit alltmer kritisk och bekymmersam, och han låter oss
då och då veta det, fast han nog, i ett eller annat hänseende,
dömde den svårare och mer hotande, än den i själfva verket
torde varit, t. ex. från den österrikiska sidan. Kort efter
Warschauslaget gick den där besegrade fienden anfallsvis
till väga och segerrikt framåt; snart var för svenskarne allt
förloradt i öfre Polen utom Krakov. Karl X:s här och
ställning i Polen och Preussen försvagades, den svenska makten
här sjönk alltmer, sammansmälte genom sjukdomar,
besvärligheter; brist rådde, och tillgångar att fylla behofven hade
man knappt från något håll att räkna på. Tvenne polska
härar tågade neråt Preussen, den ena under konung Johan
Kasimir själf, hvilken i böljan af nov. intågade i Danzig, där
han mottogs med jubel och stannade intill den 1 febr. 1657.
Det stöd, Sverige hittills haft genom kriget mellan Ryssland
och Polen, bortföll, då den 24 okt. dessa båda makter slöto
stilleståndet i Vilna, för att kanske sen förenade vända sig
mot Sverige, såsom czaren hade önskat Karl X trodde ock
att Österrike bemedlat detta stilleståndet för att få det där-
derstödja densamma; ja, Filip IV hade lofvat att i allt bistå kejsaren,
om denne sålunda visade sig beredvillig mot Danmark. (Filip IV till
de la Fuente, till Rebolledo d. 26 sept., n. st., 1656; Gigas, 1. c.)
1 Under sådana förhållanden förefaller konung Fredriks proposition
till rådet d. 22 dec. väl mycket sangvinisk uti hvad densamma
uttalade af förhoppningar med afseende på de allianser, som begärdes t.
ex. af kejsaren; rådets svar återger situationen sannare. (Jfr nedan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
