- Project Runeberg -  Magnus Dureels negotiation i Köpenhamn 1655-57. Sveriges och Danmarks inbördes förhållande under åren närmast före Karl X:s första danska krig /
186

(1901) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som vi sist nämde; eller ock om de intet vela låta komma
till en allians och hafva mera håg till ofvanb. akt och
deklaration, till att upphäfva de nu nyligen förefallne irringar, kan
sådant allt uppå hosfogade fullmakt funderas, trakteras och
slutas, men vilje Eder likväl detta i nåder hafva påmint, att
efter vi nogsamt förnimma af Edre senaste rapporter och det
som ambassadören Kleist hafver Eder till svar burit, (nämligen)
att de danske icke allenast intet hafva lust att traktera, utan de
omgå med de vidrige tankar att afhända oss en och annan
provins, jämväl förhindra oss här ute både fred och den frukt
vi kunna af våre vapen hafva att förmoda, så måste I,
enkannerligen där de i sådan vidrighet emot oss kontinuera, icke
strax framte denne amplare fullmakten, utan påstå och visa
den andra vara så inrättad, att hon Eder nogsamt
legitimerar, förväntandes emellertid vårt och vårt rikes råds
inrå-dande, tyilket vi anbefallt hafve denne sak nogare att
öfver-lägga, om de icke bättre finna skulle, där Danmark alls ingen
inklination till traktat ville visa, att hellre låta verket på
fullmakten studsa, än sedan när man är i traktaten inkommen.
Vi hålla det för rådligare, att, där I skulle i sanning befinna,
att de till ingen traktat skulle vilja förstå, I hellre på det
afskedsbref,1 vi Eder redan skickat hafva, begifva Eder dädan

1 Detta hade följande lydelse, med båda potentaternas titlar utsatta:
»Vi Karl Gustaf, med Guds nåde Sveriges, Götes och Wendes konung,
storfurste till Finland, hertig uti Estland, Karelen, Bremen, Verden,
Stettin-Pommern, Kassuben och Wenden, furste till Rugen, herre öfver
Ingermanland och Wismar, så ock pfalzgrefve vid Rhen i Bayern, till
Jiilich, Cleve och Berg hertig etc., tillbjude den stormäktige högborne
furste och herre, herr Fredrik den tredje, Danmarks, Norges, Wendes
och Götes konung, hertig uti Slesvig, Holstein, Stormarn och
Ditmar-schen, grefve uti Oldenburg och Delmenhorst etc., vår älskelige h:re
broder, frände, nabo och synnerligen gode vän, vår nabovänliga
hälsning med hvad mera kärt och godt vi förmå med Gud allsmäktig.
Stormäktige, högborne furste, älskelige käre broder, frände, nabo och
synnerligen gode vän, eftersom vi hafve för godt funnit att avocera
och affordra oss älskelig ädle och välb. Magnus Dureel till Tigershof
och KällerÖ ifrån den residentscharge han i någre år bortåt hafver
varit brukad uti, fördenskull hafve vi intet velat underlåta Eders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cjlmagnus/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free