Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danska gravamina mot Sverige i följande ordning: i. Säma
och Idre — de nämda bägge socknarna i nuvarande Dalarne —
hade Sverige behållit, oaktadt Brömsebrofördragets 23 art.
stadgade, att allt det, som i Norge var intaget under kriget, skulle
restitueras, undantagandes Jämtland och så mycket af
Härjedalen, »som ligger på hinsidan af fjällen;» och de socknarna,
hörde till Aggershus och Oslo stift, ej till Härjedalen. Väl hade,
på sollicitation från Danmarks sida, Sverige samtyckt till
nedsättande af en kommission, som skulle taga saken i skärskådande,
men då de därför utsedde danske kommissarierna kommo till ort
och ställe på den utsatta dagen, så funnos där inga svenska
till mötes.
2. Bremervörde — stad och fästning midt i ärkestiftet
Bremen vid floden Oste, i nuvarande Hannover — blef
jämte besättning ett halft år efter freden (1645)
fientligen angripet af svenskarne »och med belägring och makt
tvingadt till öfvergifvelse», oaktadt Brömsebrofördragets art.
38 omförmäler konung Fredriks — då ärkebiskop i
Bremen —, hans officerares och tjänares inklusion i freden och
deras restitution.
3. Väl sökte konung Fredrik genom underhandling, först
i Stockholm och sen i Osnabruck, bekomma restitution,
hvilken de svenske kommissarierna i Brömsebro hade lofvat att
befordra, men i stället för att gifva sådan begärde och erhöllo
svenskarne i freden 1648 Bremen och Verden, dem de förut
intagit, så att konung Fredrik »blef den ende i hela
Tyskland, som sitt utan något vederlag måtte umbära», och hans
tjänare, som länge måste sollicitera om sina gods restitution,
hade till en del ännu ej heller bekommit sådan.
4. Hur tvärtemot Brömsebrofördragets art. 42, hvilken
försäkrar Danzig om sina kommerciers frihet, blifvit kränkt af
Sverige, vore allom välbekant, i det all handel blef därpå
alldeles förbjuden och på redden tull tagen »i öppna bara
sjön», hvarigenom konungen i Danmark orsakades märkelig
skada på inkomsten i Sundet och stor omkostnad på
utrustningen af flottan, hvilken därigenom blef nödvändig. Och åtskil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
