Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt vin, som svenskar förde genom Sundet. Konung Kristian
IV åsyftade med denna sin tullpolitik ej blött att rikta sin
kungliga kassa, utan ock att skada och kanske tillintetgöra
den unga uppblomstrande handeln och industrien i Sverige;
en ihärdigare fiende till vårt land än han har på Danmarks
tron icke suttit; hans sträfvanden i böijan äf hans regering
gingo stundom ock ut på att om möjligt underkufva Sverige,
ett rof som detta då var för inre och yttre oro och nästan
försvarslöst, eller åtminstone så försvaga det. att det för
framtiden blefve oskadligt.1
Gränsmöte skulle hållas för tvisters slitande enligt
fördraget i Stettin 1570; sedan den förorättade besvärat’ sig" utan
att inom 4 månader ha fått bot, skulle rådet å den
förorättade sidan anhålla, att det andra rikets råd utverkade hos
sin konung klagomålens afhjälpande. Hulpe ej heller detta,
hade den förfördelade att stämma den andre till möte på
gränsen inom* 4 månader. Dessa föreskrifter hade emellertid
aldrig så noga blifvit iakttagna. Danskärne föreslogo nu, juli
1643, ett gränsmötes hållande för de uppståndna tvisternas
biläggande, men Axel Oxenstjerna satte sig däremot, sägande
att Kristian IV förverkat sin rätt därtill; de fleste bland de
svenska rådsherrarné hade dock önskat att såsom 1624
förhandla, armata manu, och tilltvinga sig förmånliga villkor.
Något senare föreslogs återigen från danska sidan, att
stridigheterna måtte afgöras genom ett gränsmöté i början af
nästkommande april (1644), men från den svenska svarades
härå med fordringar så högt ställda, att intet kunde blifva.
Så kom kriget 1643—45 och därpå freden i Brömsebro
sistnämda år. Det herravälde öfver Östersjön, som Danmark
tagit i arf efter Hansan och konung Kristian IV så
egenmäktigt utöfvat, blef härigenom och härefter faktiskt mer:
deladt mellan de bägge nordiska kronorna, på det sättet att
Sverige, isynnerhet efter den tre år senare slutna westfaliska
freden, dock bekom kanske den större anparten.
1 Molbech, Kristian IV:s egenhändiga bref för åren 1604, 1610, 1611
(Hammarström^.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
