Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalle kommissarierna såsom ersättning för den och säkerhet
mot framtida kränkningar af tullfriheten fordra, att riksgränsen
forlades midt i Öresund. Men som det förutsågs, att Sverige
icke nu skulle kunna ernå detta mål, så medgafs det
kommissarierna att så snart de funno danskarne i någon mån
benägne till afträdande af land först eftergifva Halland,
sedan Malmö, därefter Kristianstad och sist Kristianopel med
Bleking, behållande Laholm, Helsingborg och Landskrona
med deras län och Göinge härad; endast ifall danskarne ej
kunde förmås afstå dem, skulle de i stället begära Halland
och Bohuslän; ifall åter penningar i stället för land skulle
fordras, då hade de att som pant för summans erläggande,
hvilket för en del af densamma kunde få dröja 50 år,
begära de ofvannämda trenne orterna.
Man ser häraf, hvartåt de svenskes tankar då syftade och
hvad det var, som gaf dem den riktningen; om det åsyftade
icke vanns nu, så kunde det stå kvar som en hufvudtanke
för den närmast följande tiden att realisera.
Häijämte hade de svenske kommissarierna ett s. k.
bimemorial, hvaraf man finner ännu en hufvudtanke i den tidens
svenska politik gent emot grannen Danmark, hvilken
likaledes, därest den ej nu realiserades, kunde komma att tagas
i arf af en följande regering och dess ledande män.
Bimemorialet rörde förhållandet till Nederländerna, hvilka sändt
ombud till kongressen att som medlare bevaka deras
intressen, och fråga var här om ingenting mindre än att med denna
stat dela den danska monarkien. Redan vid
öfverläggnin-garna i rådet föregående år hade allvarliga yttranden fällts
om att »kasta Danmark helt och hållet omkull», under
förutsättning att hufvudplanen i kriget — angreppet på öama
— vunne framgång. Det var väl icke förvecklingarna vid
Sundstullen allenast eller höghetsfrågan i Östersjön, som
-in-gåfvo de svenske statsmännen dessa förmätna rådslag, utan
förnämligast den politiska situationen för öfrigt, hvilken
befanns så vådlig föf. Sverige, då Danmark ständigt uppträdde,
i förening med andra, som en i så hög grad farlig och verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
