Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa båda senare och Varberg. För det fall åter att flottan
icke kunde något uträtta, skulle de som Sveriges yttersta
villkor för freden fordra 5 mil:r gulden i krigsomkostnader
med 50 års betalningstid och hypotek i land enligt nämda
grader, samt för nedsättning i summan fordra Gottland, Ösel,
Jämtland och Härjedalen.
Utgången berodde nu sålunda hufvudsakligen på den
svenska flottan och den främmande hjälpen, d. v. s. från
Generalstaterna. Dessa hade sändt sina gesandter nya instruktioner,
hvilka ankommo den 3 maj och innehöllo, att de skulle
nedlägga medlarerollen, och därjämte vissa bestämda fordringar;
uppfylldes ej dessa, så vore Generalstaterna beslutne att
upptaga striden med Danmark och förena sina vapen med
Sveriges. Men fordringarna voro ej värre än att Danmark kunde
bevilja dem, till stor missräkning för svenskarne; dessa hade
föreslagit en allians med Holland, hvilken gick ut på att
båda makterna skulle hvar för sig utrusta en flotta på 50
skepp med 5 å 6 tusen man landstigningstrupper, därmed
hota de danska Öarna eller i yttersta fall intaga dem för att
sålunda i gemenskap tilltvinga sig fullkomlig satisfaktion.
Då också man förnam, att den svenska flottan hindrades af
motvind att utlöpa, måste Sverige nedsätta sina anspråk,
gradvis, medan Danmark, bevekt af de hotande utsikterna, höjde
sina anbud. Sin fordran på Skåne, Bleking och halfva
Sundet måste de svenske den gången uppgifva och nöjde sig
med Jämtland, Härjedalen, Gottland, Ösel såsom satisfaktion,
Halland på 30 år såsom säkerhet för tullfriheten och därpå
fullt motsvarande vederlag för den fortfarande framtida
säkerheten. Vid slutgranskningen (29 juni—13 aug.) kom
tullfriheten åter under debatt och tvist liksom frågan om
höghetsrätten, hvilken dock förblef oafgjord och lämnad därhän.
Invånare från Pommern och Wismar i Mecklenburg fingo
betala tull som andra nationer, men njöto i sin handel och
sjöfart sig till godo Odensefördraget af den 25 juni 1560.
Hansestäderna voro ock inkluderade i freden och fingo sig
tillförsäkrad fri och obehindrad handel i båda rikena till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
