Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simson, Maria, Salvator, Rafael, Leoparden, Fides, af hvilka Oldenburg, Västervik och Fama
gingo litet grand i förväg, de andra gingo d. 15 okt. Kvar hos Wrangel i Putzigviken voro då
de 13 smärsta och lättaste skeppen, Amirant, Månen, Andromedd, Wismar, Apollo, Mercurius,
Falken, Fortuna, Ömen, Svanen, Phænix, Jägaren, Höken samt 7 små farkoster: Förgyllda
Lejonet, Postryttaren, Ugglan, Gripen, Jägaren, Förgyllda Flundran, Morianen, och en del
bojortar. Dessa tänkte han sända med Gustaf Wrangel till Wismar och låta 4 skepp stanna
vid redden samt öfverste Rosenskans med skvadrpnen, men själf bege sig via Pommern till
konungen. »Det är mig ledt, att jag måste här ligga och förnöta tiden och icke kan något verkeligt
uträtta på denna orten, särdeles mot staden Putzig», skref Wrangel om sin vistelse här till
konungen 3 dar senare. Mestadels hade vädret varit stilla och godt; men i början af nov. begynte
de våldsamma stormarne. Giinters skvadron var i dåligt skick, 160 sjuka. Nu var då tid med de
andra skeppen att bege sig härifrån och vid afresan förstöra allt som gjorts vid de 2 skansarne.
Karl Gustaf Wrangel gick d. 9 nov. ur Putzigviken och kom till Danzigerredden, där Rothlieb med
4 skepp skulle kvarlämnas så länge. Den 10 nov. gick bojorten Jägaren till Sverige, Ugglan till
Wolgast. Den 12 nov. lyfte Wrangel åter ankar och gick till segels, men måste följande dag
återvända för vädrets skull och gjorde den 19 en expedition, den sista, under Oliva kloster. Den 21
nov. var provianten i det närmaste slut, folket sjuknade hpptals och medel saknades att förse folket
å främmande ort; därför ansågs bäst gå till Sverige, hvarigenom penningar och kronans kostnad
betydligt sparades. Den 22 nov. fick då amiralen Gustaf Wrangel gå med 8 skepp hem till
Stockholm, Månen, Mercurius, Andromeda, Wismar, Fortuna, Örnen, Falken, Svärdet, af hvilka
Andromeda förliste d. 26 nov. vid Ölands södra udde inne i Kalmar sund, där det stötte på grund
och alldeles bräcktes; tackel, tåg o. d. bärgades samt fördes till Göteborg och användes till ett
nybyggdt skepp där; folket bärgades och kanonerna upptogos genom landshöfdingens försorg. Tre
dar senare, d. 25 nov., gick K. G. Wrangel med de kvarvarande 5 skeppen, Amirant, Apollo,
Phænix, Jägaren, Höken samt några farkoster till segels och fällde ankar vid Wolgastredden
under Greifswalds-ön d. 28 samt väntade sen närmare order från konungen om sin person. Amirant
och Apollo fingo d. 2 dec. resa hem till Sverige, och den 30 nov. gingo Phænix, Höken och
Jägaren åt Stralsund samt med dem skeppsmajor Strussflycht och den nämda skvadronen fotfolk. Här
reparerades de och stannade till fram på den följande våren; d$n(25 mars 1656 var Strussflycht
anländ med dem till Kalmar. Besättningen blef förlagd i staden Stralsund och fotfolket skulle
fördelas på de garnisoner i Pommern, hvilka voro svagast besatta. Hafsfrun, utsänd i sept., låg öfver
vintern i Reval och återkom till Stockholm d. 5 april. Kaseborg, beläget på Usedom sydost om
Swinemiinde, var enligt Wrangels utsago den endaste orten, däromkring tjänligt virke den tiden togs
till skeppsbyggeriet här; 30 man sände han hit från flottan och drog sen mycken omsorg för det
härvarande sjö- och arbetsfolkets underhåll — 60 man under kapten Peter Castens vid
skeppsbyggeriet. — Karl X, som på sitt tåg i Preussen, nu förenad med den livländska armén
(se vidare bataljplan n:r 6), kommit till Königsberg den 17 nov. och öfver Mottenhagen
till Friedland, där armén lades i vinterkvarter under Stenbock, dref ifriga underhandlingar med
Fredrik Wilhelm, om hvad ställning denne skulle intaga med sitt hertigdöme och sin krigsstyrka
samt skref härunder i dec. bref på bref till Karl Gustaf Wrangel att komma. Denne var nu i
Pommern och för att kunna resa väntade på säker konvoj, nödvändig under dessa ovissa
konjunkturerna, innan fördraget med kurfursten var slutet. Så skref Karl X ett d. 14 dec. till honom,
uttryckande sin önskan, det han vore med gref Waldemar och dennes trupper, samt att han måtte
skynda till Königsberg med dem så fort som möjligt eller resa försiktigt efter dem, »emedan vi
gärna vilja snart ha Er person hos oss». Det var kritiska veckor dessa. Konungen befarade till
och med, att kurfursten kunde undkomma från Königsberg, och förordnade den 12 dec., att passen
öfver Weichseln måtte väl besättas och förvaras och vissa regementen sändas dit; han befallde
Stenbock d. 13 att, om de kejserliga trupperna i Schlesien skulle vilja hjälpa kurfursten, genast
gå med sina trupper till Kalisz och förena sig med Wittenberg eller Douglas, draga till sig Mullers
alla regementen, sätta sig å en lämplig ort och gå emot dem, framför allt hindra de kejserlige att
komma och fatta fast fot vid Weichseln i Preussen, samt vidare att intaga alla orter i kungliga
Preussen utom Danzig, men taga särskildt Putzig i dess närhet. Han befarade ock, att kurfursten
kunde vilja göra honom en diversion i svenska Pommern och befallde Stenbock d. 14 dec. att i
fall af behof gå i förening med Mliller till Pommern och förena sig där med Erik Stenbock samt
de under honom stående trupperna, och Wittenberg att gå till Stor-Polen, draga ihop alla trupperna
där och med dem gå mot de kejserlige. Samtidigt förordnade han ock åtskilligt annat folk till
Pommern för dess sålunda hotade säkerhet, att russtjänsten där hölles i beredskap; en del folk från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
