Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Resa till Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra tjära och beck häraf, på det man af skogarna måtte få
åtminstone någon nytta.»[1]
Färden uppför älfven blef allt svårare. Sedan man
kommit ett stycke uppåt, nödgades Linnés följeslagare gå i
strömmen och draga båten efter sig en half mil i sträck. Nu kunde
de båda männen ej reda sig längre. Bästa utvägen var att söka
upp en lapp, som kunde hjälpa dem vidare. De gingo från den
ena platsen till den andra, där lappar uppehållit sig, men någon
lapp träffade de ej på. Slutligen blef Linné så trött, att han ej
kunde fortsätta längre. Han stannade på ett ställe och lät
följeslagaren ensam gå omkring och söka efter lappar. Slutligen kom
han tillbaka till Linné i sällskap med en lapp. Denne tog
honom med sig till sin koja, satte fram för honom fisk och friskt
vatten samt följde honom sedan till sin närmaste granne. Han
fördes därefter från lapp till lapp. Med deras hjälp fördes
han uppför Ume älf och sedan förbi dess biflod Jukta älf, under
det de än rodde i älfven, än gingo på stranden förbi forsarna,
hvarvid en roddare bar båten.
Den 2 juni blefvo besvärligheterna så stora, att resenären
hvarken förr eller senare under färden måst utstå så mycket.
I sin dagbok beskrifver han lefvande och åskådligt de
vidrigheter, för hvilka han var utsatt. Med ledning däraf meddela vi
följande skildring. »Ändtligen kommo vi till en grund vik, som
älfven bildade. Den måste vi vada öfver. Det kalla vattnet steg
högt upp på magen. Då vi kommo midt i grundet, träffade vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
