Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Resa till Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under nedvandringen på svenska sidan blefvo resenärerna
insvepta i en så tjock dimma, att de ej sågo öfver två alnar
från sig. Nu voro de utsatta för faran att antingen störta utför
fjällbranten eller falla i en ström, som skurit sig genom snön.
Men de räddades genom att träffa på ett renspår, som de sedan
följde.
Färden gick till Kvickjock. På vägen dit gjordes uppehåll
vid Purkijaur, där Linné ville studera pärlfisket. I
solnedgången kommo vandrarne till sjöns strand. Därifrån ville de fara
öfver till en gård, som låg på en ö en half mil därifrån. Då de ej
funno någon båt, gjorde de sig en flotte. Det blef skumt. Flotten
kom midt i strömfåran, och stockarna voro nära att slitas från
hvarandra. Med vindens och strömmens hjälp lyckades de slippa
undan forsen, och ändtligen kommo de fram till gården.
Här kunde Linné leja sig en följeslagare, som var kunnig i
pärlfiske. Denne gjorde en flotte af fem stockar; en stor sten,
som var ombunden med en björkvidja, blef ankaret, vid hvilket
fästes andra björkvidjor; en lång stång användes till styre.
Sedan flotten var färdig, begaf man sig på den ut i forsen och
ankrade på de ställen, där man genom det klara vattnet såg
musslor på bottnen. Fiskaren lade sig framstupa på flotten och
plockade upp musslor med en trätång; några pärlor hittade man
ej denna gång. Förr hade här varit rik tillgång på pärlmusslor,
nu »voro de flesta musslorna borttagna».
Vandringen fortsattes. Därunder kommo de resande till
ett ställe, där för ett par dagar sedan skogseld rasat. Ännu brann
det i torra stubbar och myrstackar. När vandrarne gått ett stycke
in i skogen, där det brunnit, kom en vindfläkt. »Strax blifver ett
knall och fall i skogen såsom ibland manskap i en stor armé,
när fienden lossar an.» De visste ej, hvart de skulle gå; för
röken kunde de ej vara stilla: tillbaka vågade de ej gå; de trodde,
att, om de gingo framåt, de snart skulle komma ut ur
farligheten; men de bedrogo sig. De sprungo undan traden, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
