Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hädan, och att förtro sig åt postjakten, som var liten,svag,
gammal och oduglig, och än mer dess skeppare, var största
äfventyr. Vi måste dock ackordera med honom, men jag vet
intet hvad förvillade honom, att han svek oss och gick sina färde
oss ovetande. — — Åtta dagar därefter ’togo vi afsked af
herrarna i Visby, som liksom täflat att betyga oss om
hurtighet’. — — Den 25 juli ’stego vi på en jakt, som vi måst hyra
för 180 dalor kmt.’ — — Vi stego ombord kl. half 6 (på
morgonen), med största fara kommo vi utur hamnen för en brännande
sjö, hissade segel; vännerna stodo på landet med viftande
hattar, intill dess de försvunno ur vår åsyn. Karlsöarna stego fram,
nordanvädret begynte pipa, vågorna blefvo rasande. Fartyget
kastades nedom de brusande böljor, Gottland försvann,
kamraterna blefvo sjösjuka, tacklen begynte springa, förtviflan
intog våra hjärtan, och vi befallde vår sak i Guds händer.–––––––
Sjöfolket sprungo upp i masten, sågo på en gång Gottland och
Öland, stora seglet togs ner, focken allena var tillräcklig, Öland
i allas ögonsikte, stormen saktade sig, fartyget hamnade vid
Böda kyrka, och vi prisade Gud, som frälst oss ur faran.»
Den 27 juli gingo Linné och hans följeslagare på färjan
öfver till Kalmar. Då var vädret lugnt och behagligt. »Öland
lämnades utur synen, men dess gröna ängar, skuggfulla lundar
och oförlikneliga tempel blefvo kvar i minnet.» I Kalmar
skildes de resande. Linné reste till Stenbrohult, dit han ankom den
9 augusti. »Jag kunde», skref hari i dagboken den 10 augusti,
»ej i dag lämna den ort, på hvilken jag var uppfödd, och de
blomster, bland hvilka jag växt upp. Jag såg här –- min gamle
grå fader, mina många syskon och anhöriga, hvilka jag nu
sista gången ofelbart gjorde visit. Jag besökte här de raraste
växter, som jag mins mig i min ungdom fägnas mig af.»
Den 13 augusti lämnade Linné Stenbrohult, och den 28
i samma månad var han åter i Stockholm. Färden hade gått
öfver Jönköping, Huskvarna, Grenna, Visingsö, Omberg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
