- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
9

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I.

Sjuttonhundratalet utgör en brytningstid i dramats *
historia. Gamla arter gå sin undergång till mötes, nya
uppstå, hvars teknik dock ej ännu är så fulländad, att de
på ett verkligt konstnärligt sätt kunna gifva uttryck åt ett
nytt idéinnehåll. Dessa brytningar visa sig särskildt tydligt
på det allvarliga dramats område. Komedien undergår som
vanligt mindre genomgripande förändringar.

Hela seklet igenom härskar ännu den pseudoklassiska
tragedien. Man spelar och beundrar Corneilles och Racines
mästerverk, och dessa den franska tragediens båda största
dramaturger vinna också otaliga efterföljare sådana som en
Crébillon fils, Voltaire, Marmontel m. fl. Men ingen lyckas
uppnå i genomarbetad form eller innehållets ädla storhet
sextonhundratalets mästare. Till och med den smidige och
mångfrestande Voltaire är mindre en mästare än en
experi-mentator, som söker blåsa nytt lif i en redan döende konstart.

Ännu mindre värde äga de engelska eller tyska
efter-bildningarna af denna äkta franska kulturprodukt. Gottscheds
och hans efterföljares tragedier utgöras af öfversättningar,
bearbetningar och rena skolexercitier. De sakna nästan
genomgående allt högre litterärt värde. Drydens dramer
utmärka sig genom mästerlig versbehandling, men äro ofta i
djupare mening stillösa. Ty Dryden vacklar ständigt mellan
det gammalengelska dramats principer och det franska
systemet utan att någonsin taga steget fullt ut. Detta hans
förhållande till det franska dramat är fullt typiskt för hans
efterföljare. Engelsmännen böja sig aldrig helt under de
franska reglerna, och med undantag af Otway lyckas ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free