Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kom också en tid, då hela det dramatiska system,
som Shakespeare och hans samtid följt, råkat i vanrykte.
Han var icke längre fin nog för sina landsmän, och han var
för mycket engelsman för att kunna behaga på en tid, då
den franska dikten sattes öfver allt annat. Under de år,
som följa närmast efter Karl II: s uppstigande på tronen
och då franska seder, franska moder och fransk litterär smak
hålla sitt intåg i England, stod Shakespeare icke längre högt
i kurs. Evelyn skrifver i sin dagbok (Diary, 26 nov. 1661):
”1 saw Hamlet, Prince of Denmark, played, but now the
old plays began to disgust this refined age, since his Ma<jr*
being so long abroad.” Pepys kallar Romeo och Julia ”the
worst that ever I heard in my life” (1 mars 1662);
”Mid-sommamattsdrömmen” ”the most insipid ridiculous play that
ever I saw in my life” (29 september 1662.) Henrik VIII
”so simple a thing, made up of a great many patches, that
besides the shows and processions in it, there is nothing in
the world good or well done” (1 jan. 1663.) När man vid
denna tid uppförde Shakespeare förvanskades och
förfran-skades han på det erbarmligaste sätt. ”Romeo och Julia”
försågs med lyckligt slut, och förlorade därmed sin storhet.
Davenant förvandlade ”Macbeth” till en opera. Dryden
om-skref flera af Shakespeares dramer på liknande sätt.
I detta ögonblick behärskades den engelska teatern af
två slags dramer: de dramatiska operorna och de heroiska
tragedierna (heroic plays). De senare voro ytliga
imitationer af de tragicomedier med smäktande kärlekshistorier
och osannolika intriger, som upptaga en så bred plats i den
franska repertoaren mellan Corneille och Racine. De förra
voro utstyrselstycken, i hvilka man framför allt lade an på
praktfulla dekorationer, kostymer, musik och maskinerier.
Det är klart, att under sådana förhållanden skulle den enkla
och sunda konsten i Shakespeares dramer icke behaga.
Likvisst dröjde det icke länge förrän intresset för
Shakespeare åter började vakna. År 1709 utgaf Rowe sin första
kritiska upplaga af Shakespeare. År 1723—25 utkom den
första upplagan af Pope, 1726 Theobalds, utmärkt genom
sin skarpsinniga konjekturalkritik; 1747 utkom William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
