Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att börja med imiterar man endast de rent yttre sidorna
af hans diktning. Han är skalden utan regler; man söker
skapa dramer med en rikare mera obunden handling. Man
väljer fosterländska ämnen. Detta är Voltaires stadium. Man
sönderdelar dramerna i ett öfverdrifvet antal tablåer såsom
Goethe i Götz. På denna väg måste man snart vända åter,
ty det modema scendramat kan rent tekniskt icke
åstadkomma så många scenförändringar. Besväret och den
ekonomiska kostnaden äro för stora. Man utbyter alexandrinen
mot prosan eller den femfotade jamben, hvilket först sker i
Tyskland. Man inkastar komiska scener vid sidan om de
patetiska, ofta på ett mycket oskickligt sätt, så t. ex. Lessing
i Philoktet.
Därefter fäster man sig vid själsmålningens vildhet och
brutalitet. Man ser i Shakespeare passionernas skald. Herder
yttrar om Romeo och Julia, att det är den enda
kärlekstragedi, som existerar. Man söker imitera svartsjukan i
Othello. Sturm und Drang fäster sig nästan uteslutande vid
dessa sidor hos Shakespeare. Den ser ännu icke sanningen
i den brittiske skaldens skildring, hvilken gifver den dess art
af måttfullhet och behärskning. Därför kommer man att skapa
ett drama, som fråssar i sjukliga känslostämningar, som helst
till ämne välja fasansfulla brott. Spökdramat och
skräckromanen under slutet af sjuttonhundratalet lifnär sig på denna
missförstådda Shakespeares dyrkan. De scener, som framför
allt slogo an på denna generations människor, var vålnadens
uppenbarelse i Hamlet och Lady Macbeths
sömngångar-vandring. Dessa scener äro otaliga gånger mer eller mindre
fritt efterliknade i denna tids litteratur.
Stort längre når icke tillägnandet af Shakespeare under
sjuttonhundratalet. Endast enskilda skalder gå öfver denna
punkt. I Goethes Faust finna vi scener, som fritt äro skapade
i Shakespeares anda, scener i hvilka gamla germanska sagor
om en öfvematurlig värld få nytt lif, likasom Hamlets vålnad
är den förste, om jag så får säga lefvande gengångaren i den
modärna litteraturen. De vålnader, som uppträdde i Senecas
dramer och hans imitatörer under renässansen, voro däremot
blodlösa skuggor. Shakespeare sätter vår fantasi i rörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
