Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sivard. Ja.
U 1 f h i 1 d a. Och framför allt ej låta dem på något sätt
ropa eller åstadkomma minsta buller.
Anförarn. Är du afvundsjuk, Häxa — dig skulle jag ej
göra så många omgångar med och taga i litet hårdare.
Sivard. Med mera vördnad, denna flicka har för mig
gjort mer än du och alla dina soldater tillhopa. Till Ulfhilda:
Förlåt desse krigare, de äro vilde som jorden de hvila på och
hårde som deras sköldar.
Ulfhilda. Gyritha kommer. Skynda undan, jag skall
hyckla mig till hennes vänskap. (Sivard går).
4 Skenen.
Ulfhilda. O att jag kunde skapa mig i en dufva, för
att så mycket säkrare kunna nalkas, skada, plåga, martera denna
medälskarinna. Beständigt har jag hatat henne. Knapt fördes
jag af min far till Slottet för att der uppfostras, förrän denna
smärtande låga tändes i mitt bröst. O plågoandar, gifven mig
edra jämgislar, gifven mig gift, att sakta spridas i dess ådror,
isa dem. Den för hvilken mitt hjerta brann, dårades af hennes
öfverspända dygder, som leksystrar undvek hon mig, sökte häftigt
hvarje tillfälle att förödmjuka mig och hvarje misslyckadt försök
att skada henne blef ett törne i mitt hjerta, och hennes godhet
kringvred det. Snart är hon skild vid Halfdan, snart skall hon
tråna, lik blomman sårad af maskens bett i Sivards armar, och
om lyckan gynnar mig — men se der är hon. (Till Gyritha):
Prinsessa! äfven du söker ensligheten, den olyckliges tillflykt,
den tröttes hvila, och den lyckliges afsky, men jag ser tårar i
dina ögon.
G y r. Skönare ler ej droppen i blommans sköte mot den
uppgående solen än dessa tårar, och heligare har ingen fallit
på jorden, ty han offras åt fosterlandet.
Ulfhilda. Jag gråter med dig, jag delar ditt olyckliga
öde. Skulle jag stå känslolös vid ditt lidande. O jag påminner
mig, huru ofta, under vår barndoms leende dagar, huru du fälde
en tår vid min aga, under det du aftorkade mina.
Gyritha. O påminn mig ej dessa gyldene tider, jag
drömde sött för att uppvakna med förskräckelse, blomman i min
dröm förbyttes till törne och fjäriln till en skorpion.
Ulfhilda. Ja, vårt öde är hårdt, men skulle vi ej sjelfva
kunna mildra, skulle ej undergifvenhet kunna ändra vårt öde.
Det är skilnad mellan den undergifna och den krypande. Den
ene undviker ödets slag, den andra kysser den hand, som hotar
honom. Välan, der magten ej kan uträtta något, der måste slug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
