Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna politiska tilldragelse, som föranledde Ling att 1814
i patriotisk ifver trycka detta svaga arbete. Det bästa i detta
drama äro körerna, bvilka möjligen också pä grund af sin
fastare formbehandling äro senare tillägg.
Själfva dramat är ett svagt nybörjararbete, vittnande
om föga sinne för scenens fordringar. Handlingen är ytterst
oredig. Författaren kan icke förbereda sina scener, och öfver
hufvud finnes icke i hela dramat en enda verkligt dramatisk
situation eller ett dramatiskt replikskifte; karaktärerna äro
endast skuggbilder, och hvarken hufvudhandlingen — den
stolte Eylifs förtviflade motständ mot de inbrytande
norrmännen, hvilka vilja rycka från svenskarne Bohuslän — eller
bihandlingen: Alfhilds och Iwars kärlek, väcka vårt intresse.
Ungs drama liksom Livijns står på öfvergången mellan
tvenne dramatiska system. Närmast ansluter det sig till det
franskt klassiska dramat. Rummets enhet är iakttagen.
Handlingen tilldrager sig genom alla fem akterna i ett götiskt
rum med ett lönnhvalf vid sidan, en scenanordning, som
erinrar om Voltaires. Händelsen försiggår på 24 timmar,
fjärde akten spelas under natten, så att man kommer att tänka
på scenanvisningen i Ewalds ”Balders Död”, där handlingen
börjar i daggryningen och slutar nästa dags morgon.
Handlingen är visserligen dubbel, men äfven detta förekommer i
franskt klassiska stycken. Konflikten mellan
fosterlandskänslan och kärleken hos Iwar samt konflikten mellan
lydnaden mot fadren och kärleken hos Alfhild är äkta fransk.
Att hela handlingen, äfven blodscenerna, försiggå på scenen,
är icke heller någon afvikelse från 1700-talets
scenanordningar, då det flera gånger förekommer hos Voltaire och hans
skola. Slutligen är dramat med undantag för körsångerna
skrifvet på alexandriner.
Lings drama uppvisar dessutom tydlig anslutning till
svenska pseudoklassiska tragedier. Personerna i ”Eylif
den götiske” låta parallellisera sig med personerna i Leopolds
Oden på följande sätt: Olof motsvaras af Pompejus, Iwar
af Yngye, Alfhild af Thilda, Brynjolf af Asmun, Eylif af
Oden.
Ling har noga följt sagan och Lagerbrings berättelse;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
