Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fritänkare det samma som Teologiska, att de på ålderdomen blifva
Fanatici.
Jag begär att du meddelar mig vidlöftigt dina tankar vid
mina reflektioner.
Svaret på ofvanstående bre! följer den 17 januari 1806
(H, 1, 142):
”Du begär att jag meddelar dig mina tankar öfver dina
reflectioner. Din anmärkning angående inskränkandet af
personer är riktig. Jag fruktar endast, att jag ej kunnat inskränka
dem så mycket, som jag önskat, i 3: e Act. tvangs jag att låta
några nunnor tala, i 4: e 2: ne riddare, då de sutto i rådet, men
detta är ej hufvudsakligt, och det var oundvikeligt nödvändigt
för att lätta händelsernas gång. Då jag ej fördrog Arvids
om-klädningar, som blefvo för mycket ä la frangoice, så införde jag
Sven, hvilken sedan ham blifvit munk tillbuder Torkel att fly i
hans drägt. Är han ännu planlös? Hvad Brunkes kärlek angår
fann jag densamma onaturlig och utelemnade den; äfven som
du, om ej Ziffrorna äta opp hela min inbillning, skall få se af
mig ett annat dramatiskt arbete, der kärleken ej är
hufvud-driffjädern, hvilken den ej är härstädes, ty prestahatet är
drif-fjädem. Hvad vidare din komplimang angår, att jag vill arbeta
i Grekernas spår, kan jag så mycket mindre emottaga den, som
jag ej känner och förmodligen aldrig kommer att känna dem,
Shakespear och Schiller, Göthe, med flera nya måste blifva mina
mönster, och att nå dem mitt ideal. Jag fruktar, att i den acten
jag sände dig Valdemars och Arvids eld, uttrycker sig allt för
olika och likväl kände jag inom mig, att en verkeligt stor man
som Arvid måste tala så med en, som han hatar och föraktar;
hans skälsord måste jag likväl söka mildra. Flera lagtermer hafva
smugit sig ibland deras tal, men kan jag låta dem stå? Jag tror
det. Slutligen säger du, att vid mina karacters teckningar är
intet att anmärka utom etc.; orsaken är den, att jag håller opp
en tid och sedan arbetar, hvilka intervaller skada förbannat;
och likväl måste jag det, ty min tid är så ganska mycket
upptagen. Ehuru jag ej missunnar Ekmark sitt stipendium, önskade
jag likväl ibland, att jag hade fått det samma, ty då hade jag
verkeligen återvändt till Uppsala och der offrat mig åt Musema.
Den 31 januari 1806 (H, I, 144) återvänder Livijn ännu
en gång till frågan:
Det fägnar mig att du gillar mitt fragment, ehuru jag är
ej särdeles nöjd med ditt ogillande af Christina; du kan sjelf
finna, att min egenkärlek derigenom kommer att lida. Att nå
Göthés konst att teckna — Bror mins du, att jag i en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
