Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resa. Allt hvilar utom jag sjelf och mina stöflar, hvilka vid
i dag inträffad eldsvåda och dervid förefallen gapning tagit
läck.”
Och ”Herr Matricida” förblef alltjämt hvilande. När
vi för sista gången höra talas om den, tillhör den redan det
förflutna. Den 7 jan. 1810 skrifver nämligen Livijn (H,
ÍI, 68), skämtande öfver de vredesutbrott, som stundom
öfverfalla honom: Åtminstone har jag någon gång ögonblick,
då jag med största fördel skulle kunna bearbeta en af mig
fordomdags börjad tragedi ”Modermördaren” — och likväl
skrifver jag ej på den.
Däremot söker man förgäfves bland Livijns papper efter
något spår af ett lustspel, som han vid denna tid omtalar, att
han ärnade skrifva. Han nämner det i ofvan citerade bref
H, I, 134, som en ”komedi, der jag finge smälla de
förnäma och deras fina smak”.
Allt detta var och förblef endast planer; däremot
fullbordade han vid samma tid en liten fars, Tentamen.
Möjligen var det tanken på, att han skulle kunna få den uppförd
och därigenom öka sin magra kassa, som gjorde, att han
denna gäng fullbordade, hvad han tänkte på.
Uppkomsten af denna komedi berodde på ett infall af
Höijer, enligt hvad Hammarsköld berättar den 26 november
1805 (H, I, 138):
”1 lördags tenterade jag för Liljeblad och Afzelius. Om
aftonen träffade jag Höijer och talade om för honom min tentamen
för den förre. Det förde vårt tal vidare på vår inspector och
det felades intet ämne skratta åt. Slutligen sade han: ’hör
du, sedan du gjort examen ifrån dig, har du godt om tid. Sätt
dig ned då och skrif en komedie om Liljeblad under namn af
tentamen.’ Jag skrattade och svarade: ’Ja, det kunde väl gå
an, men kära du, du vet, att ingen komedi kan vara utan kärlek.
Skulle jag då låta Behmen (min tentamenskamrat) uppträda som
fruntimmer?’ — ’O, nej,’ var hans svar ’den kunde väl ändå
användas. Har ej Liljeblad någon gammal städerska eller så?’
— ’Jungfru Regina Skinkstedt,’ svarade jag. — ’Bravo,’
svarade han, ’den kunde du föreställa kär i professorn och låta
honom försvara sig med ekonomien, och för att göra hennes
namn så mycket ömmare, kunde du kalla henne Skinkina.’ Så
der gingo vi på och skrattade bra. Sedan på aftonen tänkte jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
