- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
128

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Prof ess. Sköna Skinkina! Jag måste tala tydligare.
Sköna Skinkina!

S k i n k. Jaa!

P r o f e s s. Lifvets Herre gaf oss filosofien och
veten-skaperne, att derigenom sprida ljus öfver verlden. Ett klart
ljus...

Sk in k. Ja så.

P r o f e s s. Afbryt mig ej, utan hör och förnimm! Lifvets
Herre gaf oss filosofien och vetenskaperne, att derigenom sprida
ljus öfver verlden, att förbättra vårt släkte, att ur forntidens grus
uppgrafva ord och tolka dem, att beskrifva solens väg, ge plantan
namn och gagna vårt slägte. Icke uteslöt han oss från samhällets
rättigheter, icke bandt han oss endast vid de kalla muserna.
Nej! Den husliga sällheten är, som hvar man vet, både den
första sällhet och den raraste sällhet! Ve den olycklige! som
ej känner det. Lyckan, säger Horatius, vistas ej alltid kring
de gyllene palatsen, och se vidare Ovidii tvänne sköna elegier till
sin hustru. Icke är jag den samme, som någonsin hånat
egten-skapets plikter. Nej jag finner, att en ensam man är en af
jordens tyngsta bördor, utan stöd stapplar han sin bana och ingen
varm hand trycker hans kallnade. Ja, man kan på honom lämpa,
hvad Sofocles låter sin Antigone säga: ’’Osörjd, värnlös och
bröllopslös skådar han ej mer den ljusa solens fackla, öfver hans
öde suckar ingen vän, det obegråtna. Och all den stund det så
är, vill jag skänka dig min hand.

Skin k. Hvad var det Herr Professorn sade?

P r o f e s s. Skinkina. Jag önskar, att du ville bli min
maka. Jag skänker dig min hand.

Sk in k. Mig. Herr Professor? Mig. Herr Professor!

Prof. Vill du bli min hustru.

S k i n k. Sannerligen jag vet, hvad jag skall säga, det har
sina sidor det. Jag vet ej, hvad jag skall svara till en så generös
offert.

P r o f e s s. Mitt barn, jag lämnar dig betänketid. Jag vill

ej att du förhastar dig. Det steg du tar är viktigt.

Sk in k. Jag tror, att jag har intet mitt rätta förnuft; jag

tror att jag är galen, eller att jag drömmer. Jag är en fattig

tjenarinna. Herr professorn är en förnäm man, och har friat
förut till förnäma fruntimmer och på flera ställen.

P r o f e s s. Pallida mors aequo pulsat pede pauperum
tabernas. Regumque turres... säger Horatius. Det är uttolkat:
Den bleka döden stampar med samma fot i tiggarnas kojor och
konungarnas borgar, eller med andra ord: Vi äro alla lika inför
Gud. Kärleken har ej afseende på börd och rikedomar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free