Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och gerna skulle jag trolofva dig,
om du vore en kristen kvinna;
men nu sä är du ett ledt hafstroll
min kärlek du aldrig kan vinna.
Hertig Magnus etc.
Hertig Magnus, Hertig Magnus, besinna dig
och ej så spådskelig svara;
ty vill du intet trolofva mig
sä skall du få vansinnig vara.
Hertig Magnus etc.
Och aldrig skall du få ro för mig
jag skall för fönsterna sväfva;
och slutligen af vansinnighet
dig neder i strömmen häfva
Hertig Magnus etc.
Jag är en konungason så god
hur kan I mig vilja vinna?
I bor ej på land men uti flod,
och därvid kan jag mig ej finna.
Hertig Magnus, Hertig Magnus trolofven I mig
jag beder eder ännu så gärna.
I sägen icke nej, utan ja, ja.
Handlingen i första akten af Livijns drama tilldrager
sig i en bergig trakt af Vetterns stränder. Hafsfrun, Hulda,
sitter på sjöstranden. Hon sjunger om kärlekens allmakt,
men hon anar, att hon själf aldrig skall få njuta kärlekens
fröjder. För att locka till sig Magnus, som jagar med sitt följe
i trakten, har hon dock lössläppt alla naturelement. Åskan
rullar på afstånd; vågorna brytas mot stranden, och hennes
tärna, sjörået Svafva, kan redan förkunna att Magnus nalkas:
Nu plocka den ros
Kärleken räcker, den vissnar sin kos
Flyktig är mannen, han njuter minuten;
En gång i kärlekens bojor dock sluten,
Glömmer han allting, sin plikt och sin ätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
